Efter att ha lett City i tre säsonger tog Daniel Wiklund ett sabbatsår som tränare.
Men när superettalaget Åtvidaberg hörde av sig i höstas blev valet enkelt att göra comeback.
– ”Åtvid” körde med öppna kort hela tiden. Jag visste att jag inte var deras förstaval, men när jag till slut fick jobbet tvekade jag inte en sekund. Jag tackade ja direkt, säger Wiklund.
Då hade han under ett par veckors tid hunnit snacka igenom situationen med sambon Maria Wahlström och sin arbetsgivare.
Allt var klart ifall Wiklund skulle få jobbet.
Vilket han också fick.
– Allt funkar bra. Att jobba som tränare på heltid är ännu bättre än förväntat även om det är väldigt mycket jobb.
Hemma ungefär två kvällar
Wiklund bor i en villa i Eskilstuna tillsammans med förra Unitedmålvakten Maria Wahlström.
Men hemma i det relativt nyinköpta huset hinner han inte tillbringa så värst mycket tid.
I stället är det övernattningslyan i Åtvidaberg som mestadels gäller.
– Jag kommer hem ungefär två kvällar i veckan. Visst är det tufft att vara borta så mycket och det skulle aldrig gå om inte Maria var så förstående. Eftersom hon kan sporten och kommer från en fotbollsfamilj så vet hon hur det fungerar. Ett par tre år går det nog att ha det så här. Men så småningom måste vi förstås bo på samma ställe, säger Daniel.
En åttaårsplan
Han har fått en bra start i sin nya förening.
Laget är ungt och orutinerat men är ändå halvvägs in i säsongen med och nosar på uppflyttning till Allsvenskan.
– Vi har en åttaårsplan i Åtvidaberg som går ut på att vi ska nå högsta serien så småningom.
Åtta år! Men vad händer om ni går upp redan i år?
– Då gör vi det i så fall. Det finns beredskap för alla scenarior, säger Wiklund lugnt.
Före detta mästarlag
Han stormtrivs i lilla Åtvid med 12 000 invånare. Bygden lever och andas fotboll vilket förstås inte är så konstigt med tanke på att laget på 1970-talet blev svenska mästare och hade stjärnor som Ralf Edström och Roland Sandberg i laget.
– Folk är otroligt kunniga här. Hela föreningen är proffsigt skött och även om vi inte har några stora pengar att röra oss med så görs allt med noggrannhet och tanke. Fotboll är kultur. Det märks.
Får du vara i fred när du går på stan?
– Ja, det är ingen fara. Visst kommer folk och vill snacka fotboll och det är mycket uppmärksamhet från media. Men jag trivs med det och även om det många gånger också kan vara ensamt så gillar jag den utsatta positionen som tränare.
Daniel Wiklund är i grunden SO-lärare. Innan han blev tränare på heltid undervisade han i religion och historia.
Prodell gör succé
– Just det saknar jag mycket. Även om fotboll på ett sätt också är undervisning så saknar jag skolan. Därför tror jag att jag någon gång kommer tillbaka i den rollen även om jag har ett drömjobb som fotbollstränare just nu.
I sitt lag har Wiklund sin gamla ”elev” i City, forwarden Viktor Prodell. Och den unge talangen som lämnade Eskilstuna inför den här säsongen får mycket beröm av Wiklund.
– Prodell har snabbt kommit in i tempot. Dessutom är jag lite överraskad att hela laget anpassat sig efter hans spel. Viktor vill ha och ska ha mycket boll. Han river och sliter och är en tillgång, säger Wiklund.
När Kuriren träffar honom är han på snabbvisit i Eskilstuna efter 1–6 borta mot serieledande Mjällby.
– Det var vår första riktiga propp. Men det ska Trollhättan få sota för, säger Wiklund.
Vilket också blev fallet.
Den gångna helgen vann Wiklunds Åtvid med 1–0 och befäster sin plats i toppen i jakten mot Allsvenskan.