Har lekt en smula med tanken att bli inflytare på gamla dar. Nu när jag fattat vad dom gör. Svävade länge i fullständig okunnighet om inflytareyrkets alla för- och nackdelar. Men på sistone har bilden börjat klarna. Eftersom jag själv så längre trevat i mörkret tänkte jag ägna dagens krönika åt att sprida lite ljus över detta det postmodernistiska samhällets kanske mest tidstypiska hantverk.
Hittills har de flesta inflytare varit rena autodidakter, folk som gått den långa vägen och tvingats lära sig yrket genom trial and error, men nu finns särskilda gymnasieprogram för att underlätta för den som siktar på inflytarbanan.
Ja, yrkesbeteckningen är ju egentligen influencer eftersom kneget är så nytt att vi ännu inte hunnit döpa om det från engelskan. Och en bättre översättning än inflytare är antagligen påverkare. Men håll med om att inflytare låter lite roligare, iallafall tyckte jag det i morse när jag låg och flöt i Munktellbadet och filosoferade över hur mina odds för att klara livhanken som inflytare skulle se ut. Inte så bra, är jag rädd.
Men hur som helst. Ett sätt att bli inflytare är att föda barn på Facebook. Då kan det hända sig att man både får förlossningsfilmen pimpad med reklam för Hemtex påslakanset och hamnar i Let´s dance. Så gick det iallafall för Stockholmstjejen Margaux Dietz, som bloggat och slitit i flera år innan hon slog igenom med dunder och brak med hjälp av krystningar och lustgas när sonen Arnold kom till världen förra året. Postpartum flockade sig följarna på hennes blogg, både för att kolla in utdrivningsskedet och se hur den lilla battingen växte till sig med hjälp av välling och puréer.
Och se, här ramlar vi raskt in på nyckeln till en inflytares vara eller inte vara: Följarna. Det är nämligen med dem som med Pippis guldpengar eller för all del de glaspärlor och brännvinsflaskor som indianerna bytte till sig mot att holländarna en gång i tiden fick ta Manhattan i besittning. Man kan köpa för dem.
Fansen är valutan. Alltså de som följer inflytarens liv på Facebook, Instagram och andra sociala medier.
Vid det här laget har Margaux Dietz 135 000 prenumeranter på sin youtubekanal. Det gör den till en attraktiv annonsplats. Annonsörerna kan känna sig rätt säkra på att de når en massa unga föräldrar när de köper sig plats i Margaux Dietz´s sociala kanaler.
På samma sätt resonerar TV4 när de vill hitta andra tittare än min 85-åriga mamma som älskar programmet och gör sig onåbar om fredagskvällarna när Let´s dance går i gång. Med Margaux Dietz på dansgolvet bör en och annan småbarnsförälder också fastna framför burken.
På samma sätt är förstås också min favvo-flytare Frisk inkvoterad i både Mellon och dansandet. Viktor Andersson Frisk från Stora Sundby började i blogga i blygsam skala redan som 16-åring men har i skrivande stund drygt 304 000 unga följare på sitt instagram-konto. Och fler lär det bli. Enligt säkra rapporter från kusinen som är förskollärare i Surahammar dansas det numera shuffle dagarna i ända på de västmanländska utbildningsanstalterna. Och om småttingarna inte måste gå och lägga sig före åtta om fredagarna lär de ävenledes sitta klistrade framför fyran och rösta på Viktor innan de törnar in.
Och alltfler tycks hoppas på en framtid som inflytare. Nyligen gick ett antal bloggare här i stan ihop och startade nätverket Tuna influencers, kanske i hopp om att så småningom helt och hållet kunna försörja sig som flytare.
Men för min egen del blir det inget av med den saken. Murvelgenen är för evigt inympad i mitt DNA, det sitter i reptilhjärnan att hålla rågången mellan å ena sidan information av allmänintresse, å andra reklam som någon tjänar pengar på.
Vilket inte hindrar mig från att haussa flytare-Frisk som människa. Kan man annat med en kille som tvingar polaren Samir att nävhälsa på tant Journalisten sedan Badran inlett med: "Öh, vem är det där, är det din farmor, eller?"