Trettioettårige George Shamoun tar emot tidningen i sin lägenhet i Lagersberg. På högtalartelefon finns hans etableringslots Maria Hindi på Arbetskonsulterna med som tolk när det behövs under samtalet.
— Tack vare Maria har allt gått bra, hon stöttar mig på alla sätt jag behöver och har översatt mycket åt mig i kontakterna med myndigheter och kommun, så att jag hänger med. Men jag är fortfarande osäker på språket. Jag förstår det mesta men har svårare för att prata svenska.
George Shamoun kom till Sverige från Damaskus 2011, då konflikterna, striderna och kaoset utbröt i Syrien. Hans storebror med familj befann sig sedan tre år i Eskilstuna så när George tvingades fly från hemmet och sina föräldrar, var det hit han hoppades kunna ta sig.
— Och jag kände direkt att här kunde jag börja om på nytt, här skulle jag leva mitt liv. Redan från start blev jag bra bemött. Ingen gjorde liksom skillnad på om jag var svensk eller ickesvensk.
Tyvärr uppskattas inte allt stöd man får som nyanländ av alla, konstaterar han.
— Många tar hjälpen för given och klagar. Det har jag ingen anledning att göra. Jag är bara tacksam.
Sammanlagt sju månader har han pluggat på SFI. Det har varit tufft. Språket är svårt i sig och han tycker att svenskan som lärs ut ibland är på lite för hög nivå, med komplicerade ord. Dessutom är det svårt att koncentrera sig i skolan med allt som händer i Syrien. Flera vänner har dödats i inbördeskriget.
Han ska fortsätta läsa svenska. George inser att det är nyckeln in i samhället, men nu vill han bara så snabbt som möjligt få komma igång och försörja sig.
— Jag vill börja jobba nu. Men Arbetsförmedlingen vill att jag går kurser först. Så just nu lär jag mig svetsa. Min lots gör vad hon kan för att hjälpa mig till en anställning. I Syrien arbetade jag i byggbranschen.
Vänner har han fått många i Eskilstuna, men just ingen svensk. Det är svårt att lära känna människor.
Det är dock bara Migrationsverket som gjort George Shamoun riktigt besviken. Myndigheten gav klartecken till att bröderna skulle få hämta hit sina föräldrar - men ändrade sig och avslog deras begäran.
— Jag pratar med mamma och pappa varje dag. Bombningar har blivit deras vardag.