Eskilstuna United är på titeljakt.
Någon guldfrossa syns dock inte än.
Med fem omgångar kvar uppträder laget inte som det är andra året i Allsvenskan.
Snarare skulle man kunna tro att det är 22:a.
Under lördagen tog Rosengård från Malmö tillbaka serieledningen efter 2–1 mot Örebro.
United svarade dock 24 timmar senare och mötet med Vittsjö blev en till stora delar konstant press mot det skånska målet.
Förutom en tiominutersperiod efter paus hade United full kontroll.
Och skulle väl om man ska smågnälla lite gjort fler mål än de två som till slut producerades.
Men, men ... så länge laget vinner gör det inget om det bommas en hel del också.
Nu återstår fem matcher.
Fem matcher som kan föra Eskilstuna och United till ett för staden så efterlängtat SM-guld.
Jag undrar om tjejerna i laget fattar vad de håller på att ställa till med?
Att de är på väg att fixa verklig glädje i vår tyvärr annars ganska sargade stad som plågas av skjutningar och annat elände allt för ofta.
Tror ett guldfirande i oktober skulle betyda oerhört mycket för alla i Eskilstuna.
Nåväl. Söndagens match mot Vittsjö blev en spelmässigt ganska rolig historia.
United lirade med enormt självförtroende. Tjejerna rullade boll och tog sig gång på gång fram via kanterna där veteranerna Annica Svensson och Sara Thunebro hade hur kul som helst.
Sara tycker jag för övrigt gjorde en av säsongens absolut vassaste insatser och jag hade sannerligen unnat henne ett mål. Skottet som hon dammade iväg från 25 meter var så klockrent och så hårt att jag undrar om inte ribban fortfarande darrar på Tunavallen.
På tal om Sara.
Det är väldigt kul att kolla in henne och se vilken glädje hon gör allt med.
Hon brinner för sin fotboll.
Vilket inte minst syntes före avspark då hon stod med en av de små Unitedtjejer som fått äran att tåga in tillsammans med spelarna.
När speakern skulle presentera Thunebro var hon noga med att även den lilla knattespelaren skulle få vinka till publiken.
Det är så idoler skapas och jag har en känsla av att den tjejen aldrig glömmer Sara som jag för övrigt hoppas United snart skriver nytt kontrakt med.
Nu lämnar vi Allsvenskan.
Och ägnar oss åt EM-kval i stället.
Ryssland–Sverige hade kunnat bli trevlig lördagsunderhållning.
Så blev det inte. Ett deprimerande svagt landslag visade upp sig och det var definitivt inget att mysa till.
Ett superdefensivt och trist spelande Sverige hade inte en chans.
Laget backade hem och taktiken från början var tydligen att spela 0–0.
Visserligen hade man kunnat förvänta sig rysk anstormning. Men att så kapitalt ge bort taktpinnen från start var ingen rolig syn.
Nu är ryssarna med i matchen igen och skulle Sverige torska mot Österrike på tisdag är plötsligt en någorlunda given EM-plats verkligen i farozonen.
Jag tror att tre poäng är ett måste.
Om inte kan Frankrike 2016 bommas med dunder och brak.