Att leverera samhällskritik genom svensk musik är svårt. Många band envisas med att lunka vidare i samma spår som trampades upp på 60- och 70-talet. Hardcore-veteranen Dennis Lyxzéns INVSN (uttalas "Invasion") är inte ett av dem.
Det märks direkt att finns en helt annan riktning än på andra vänsterbetonade bands skivor. Ett syfte, en vilja att berätta något.
De står vid botten av pyramiden och ser inget ljus i vare sig nutid eller framtid, men det som sägs känns aldrig klyschigt. Detta skapar lyckligtvis en väldigt bra, lågmäld rockplatta, som bärs upp av smarta melodier. Albumet är väldigt enhetligt men tar det ett några steg för långt - variationen saknas.
I vilket fall klarar sig INVSN långt på hat och ångest - utan att sjunga grötgråa vänstervisor.
Nils Sjöstedt