En dag i oktober 2014 gick Åke Andersson till en av bankomaterna i Fröslunda i Eskilstuna. Vad han inte visste var att en ung man stod och lurpassade på honom när han tog ut pengar.
När Åke Andersson, då 87 år gammal, hade sina 1 500 kronor i handen skred rånaren till verket. Han verkade komma från ingenstans, berättar Åke Andersson.
– Det var plötsligt någon som sa "Ta hit!", ryckte åt sig pengarna och sprang. Jag blev väldigt chockad.
Åke Andersson berättar att han gjorde vad han kunde för att springa efter rånaren.
– Jag sprang kanske efter honom i 50 meter, han snubblade och jag tänkte att jag skulle kasta mig efter honom. Men han var snabbare. Och det var väl tur att han inte hade något tillhygge, minns Åke Andersson.
Rånaren fick han aldrig tag på och inte pengarna heller. Han försökte vända sig till sitt försäkringsbolag, men fick bara veta att självrisken var 1500 kronor – alltså exakt samma summa som han hade blivit rånad på.
Det är något som Åke Andersson har funderat på sedan dess, och har svårt att förstå.
– Är det inte konstigt att man själv ska betala? Att man ska få betala för att någon överfaller en? Man blir förvånad, säger han.
Åke Andersson som hunnit bli 90 år nu och nyligen har flyttat in på ett äldreboende trodde aldrig att rånaren skulle haffas. När han häromdagen fick veta att den misstänkte rånaren hade fastnat i passkontrollen på Arlanda efter tre år utomlands och gripits av polisen, blev han både häpen och lättad.
– Det känns skönt. Jag hoppas att han blir inlåst nu och inte gör något mer, säger Åke Andersson.
I dag agerar han lite annorlunda när han tar ut pengar vid bankomater och tar hellre ut från bankomater som ligger inne i lokaler än från bankomater som är placerade oskyddade, utomhus.
Har överfallet och rånet påverkat dig mer? Är du oroligare i dag än tidigare?
Åke Andersson svävar på målet en stund och säger sen:
– Nja. Jag försöker glömma´t. Det är inget roligt att gå och tänka på direkt.