När senare flyttlasset gick till Eskilstuna – efter tredje besöket i Sverige – fick Elfriede en tjänst som servitris på Stadshotellet. Hon har även varit snabbköpskassörska på Tempo, nuvarande Åhléns.
Berätta om uppväxten i Österrike!
– Jag är yngst av fyra syskon, förutom min bror i Sverige har jag två systrar i Schweiz. Jag har alltid varit lite äventyrslysten – liftade mycket i unga år, till exempel till Oslo 1961 – kände tidigt att jag ville ut i världen och jag ville inte gifta mig . . .
Men gifte sig gjorde Elfriede. Hon träffade sin blivande man Roland Pettersson redan 1965 (avliden i dag) som då var vaktmästare på Stadshotellet i Eskilstuna. Tillsammans med honom fick hon två döttrar, men paret skilde sig 1988.
Döttrarna Angela och Pernilla och deras familjer betyder oerhört mycket för Elfriede får jag veta. De är tighta och inspirerar varandra.
– Jag gick bara åtta år i skola i Österrike, så jag hade mycket att ta igen här i Sverige, fortsätter Elfriede. Jag började med att läsa in grundskolekompetens på Komvux när barnen blivit lite äldre. Ett tag tänkte jag bli läkarsekreterare. Men sedan började jag fundera på att jag borde ha glädje av min tyska, började fundera på läraryrket.
Elfriede sökte dock ekonomiska linjen, också den på Komvux, när hon skulle läsa in gymnasiekompetensen. Därefter blev det fyra års universitetsstudier på lärarprogrammet. Totalt nio år av heltidsstudier innan hon fick sin lärarexamen 1988.
– Jag var äldst i klassen, 40 år när jag började på universitetet, fortsätter Elfriede som aldrig ångrat valet att bli lärare.
Elfriede stannade i yrket tills hon blev 66 år, hon slutade så sent som 2009, och fortfarande känner hon saknaden efter sina elever och kollegor. De allra flesta åren var hon lärare på Stålforsskolan, i tyska och engelska.
Vi har tidigare skrivit om att du tog ett friår 2006 och gjorde ditt livs resa!
– Ja, det är det bästa jag gjort i livet. Jag var 63 år då. Lämnade höstrusket och vardagslivet här hemma och gav mig iväg. Eftersom min ena dotter, Angela, bodde i Australien på den tiden valde jag bland annat henne och hennes man som resmål, men även Sydostasien. Jag var backpacker, ryggsäcksturist.
Elfriede snorklade, lärde Sydneyborna stavgång, red på elefanter, åkte flotte, flög helikopter, träffade massor av människor, fick minnen för livet helt enkelt och umgicks tre månader av totalt åtta resmånader med dottern.
Elfriede skrev också resedagbok hela tiden.
Dyrt äventyr?
– Jag levde så billigt jag kunde. Friåret innebar att jag hade ungefär 60–70 procent av lönen. Jag var en av de sista som beviljades friåret innan det försvann igen. Jag tog också ett banklån och jag hyrde ut lägenheten, så det fungerade.
Resor är det största intresset i Elfrides liv. Hon vill uppleva äventyr! Hon har bland annat varit i Australien i tre omgångar för att båda döttrarna bott där.
Blir det någon ny resa i samband med din 70-årsdag?
– Bara något lite lugnare till Åbo. För jag gjorde en jättehärlig resa förra året när jag hälsade på min syster i Schweiz, då var jag även i Salzburg.
Pensionärslivet, hur är det då?
– Det är bra ändå. Rätt underbart faktiskt. Jag är ute och går mycket, jag går på vattengympa och gympapass överhuvudtaget som pilates och zumba. Tycker om att röra på mig. Sen är jag kvällsmänniska, så nu kan jag sitta uppe hur länge jag vill på kvällarna. Och jag är social, gillar att umgås med människor. Trivs med livet helt enkelt.