För tillfället kör hon maskinen en av hennes bröder brukar arbeta i. Annemaj Hjalmarsson är anställd av Glömsta gård AB och sorterar just den här dagen bygg- och rivningsvirke på återvinningscentralen Lilla Nyby utanför Eskilstuna. I folkmun kallat soptippen.
– Det är bättre att ta det jobb man får än att chansa. Jag delar in avfallet i trä, brännbart och metall. Det som blir över går med lastbil till deponin i Strängnäs.
Motorer, maskiner och skitiga overaller har länge hört till Annemajs vardag. När valet till gymnasiet skulle göras var det enkelt.
Hon gick ett år på fordonstekniska programmet på Rekarnegymnasiet, fortsatte med två år på Alfta maskintekniska skola i Hälsingland och kompletterade med förarutbildning på skogmaskin.
Skönt i skogen
Ensamjobb i skogen nobbas ofta av unga maskinförare, men för tuffingen i Volvogrävaren låter jobbet snarare lockande.
– Det är så skönt i skogen. Lugnt och fridfullt. Doften av nysågade träd är härlig. Men jag har ju inte prövat än.
Att skruva på en trasig maskin i mörker och kyla avskräcker inte henne.
– Ofta är man två på en maskin. Slangar som går sönder byter jag själv. Jag trivs bättre bland killar, det blir lättare stämning. Jag kan hugga tillbaka om de retar mig.
– Det behövs fler tjejer i grabbiga yrken. Killarna ska inte tro att det bara är de som kan.
Van vid killgäng
Uppväxten i en stor och motorintresserad syskonskara på gården Oskarsberg i Näshulta har så klart påverkat henne. Flera av bröderna arbetar med maskiner.
– Jag har sju bröder och tre systrar. Två bröder är yngre än jag. Helst av allt vill jag köra lastbil, men jag har diabetes och får inte ta lastbilskort.
Hon visar pumpen i fickan på jobbarbyxorna. Slangen går till nålen som sitter i magen. Pumpen styr hela tiden insulinnivån i kroppen. Efter måltider trycker hon in lite extra. För Annemaj är det inget konstigt. Hon har levt med sprutor sedan hon var liten.
Pumpen har gjort allt otroligt mycket lättare. Så hon tänker inte ge upp utan hoppas få dispens.
Privat kör hon en Golf men hon är inte så mycket för att mecka bil.
– När jag inte jobbar blir det mest datorn och bilddagboken. Jag gillar att fota och att chatta.
I fredags flyttade Annemaj hemifrån och i dag, måndag 5 oktober, fyller hon 20.
– Det känns som om jag nyss fyllt arton och fått körkortet. Jag firar med familjen i helgen och ordnar en flyttfest senare.
En riktig dieseltjej
Att beskriva sig själv är svårt, tycker Annemaj men säger:
– Jag är nästan 1,60, trevlig, skämtsam och lätt att vara med. Blir jag sur blir jag lika lätt glad.
Hennes svarta tröja bär den uppkäftiga texten: ”Riktiga tjejer luktar diesel”.
– Jag skulle aldrig ta på mig klänning och gå till jobbet, och jag har hellre boots än högklackat. Men jag kan vara tjejig om jag måste. Jag hade höklackade skor då jag tog studenten och då jag var tärna på ett bröllop.