Jag önskar mig inte snälla barn

Den som yttrar denna sura stämningsförstörare är en medelålders kvinna.
Vi befinner oss på Konsum, fredag eftermiddag och det är fullt av folk. Jag har betalat och packat ner mina varor och försöker att navigera baklänges med barnvagnen efter mig och en kasse som dunkar mot benet.
Det är då jag råkar gå in i henne där hon står vid andra bandet och packar in sina varor. Jag stannar till och gör sedan ett nytt försök att komma förbi, lite mer till vänster. Hon har tänkt samma sak fast åt andra hållet. Vi stöter ihop igen.
Jag vänder mig om över axeln och säger "ursäkta mig" och det är då hon säger dagens gnälligaste och onödigaste yttrande: Jag ska flytta på mig. Om du bara lugnar dig.

Vad har det tagit åt oss vuxna människor egentligen? Varför är vi så otrevliga och nonchalanta mot varandra? Som nybliven förälder trodde jag att jag i år för första gången skulle få svara "snälla barn" på frågan om vad jag önskar mig i julklapp.
Men nej, jag önskar mig inte snälla barn, jag önskar mig snälla vuxna!

Jag önskar mig lite vett och hyfs, lite artighet och respekt oss emellan när vi ses i det offentliga rummet. Att vi håller upp dörren för varandra, säger ursäkta när vi tränger oss, reser oss upp för gravida och gamla, säger hej när vi ses och låter någon annan gå före ibland. För vi är ju med varandra inte mot varandra. Vi vill ju alla samma sak; hinna hem till familjen, umgås med våra nära och kära, ha fredagsmys med barnen, äta gott med vännerna och hinna fixa det där extra nu inför julen.

Vi tycker alla att det är stressigt och känner alla att vi inte räcker till, att det är svårt att hinna med och komma på och ha råd och orka.
Så just därför kan vi väl börja med att behandla varandra vänligt och med respekt när vi möts ute i julhandeln.

För jultiden kan vara en härlig tid. Man ser fram emot så mycket, väntar och längtar efter allt det roliga som hör julen till. Som att umgås med nära och kära, äta god mat, festa med kollegerna på julfest, få se barnaögon tindra av förväntan och glädje. Det är tända ljus under mörka morgnar, goda dofter och så är det ju roligt att ge. Det är kul att ge julklappar!
Roligast är det förstås till små barn, men har man lyckats pricka in något originellt eller välbehövt känns det bra att även kunna glädja någon vuxen. Det är kul att få också, men det hänger som sagt på hur bra den andre lyckades pricka in det där originella och välbehövliga.

Men jag nöjer mig med så lite, är inte alls svår att göra glad. Jag önskar mig helt enkelt lite fler snälla vuxna. Originellt är det inte. Men välbehövligt.