Natten till onsdagen vaknade jag med ett ryck mitt i en konstig dröm om att min näsa såg ut som en grillkorv. En billig hotdog som legat och kallnat på ett fat en sommarkväll på terrassen. Rynkig och lite bränd.
Det här kanske låter helt sjukt, men jag kände mig tvungen att gå upp till badrummet och kolla in näsan.
Den såg ut som vanligt, lite skev efter ett näsbensbrott i barndomen och aningen rödmosig av drygt 50 år i ett ansikte som utsatts för både väder, vind och en hel del smink. Men på det hela taget en alldeles vanlig näsa utan skador och utslag, så jag gick och la mig igen och sov tills klockan ringde.
Hur som helst så är det här med näsor och korvar inget nytt för mig. Jag återkommer nämligen ofta till en saga som går ut på att få tre önskningar. I den här versionen så är en fattig kvinna ute i skogen och plockar bär när hon råkar på någon sorts tomte som har fastnat med skägget. Hon hjälper tomten och som tack får hon tre önskningar.
Hon kan alltså önska precis vad som helst i hela världen. Det är något som kräver eftertanke och även en konferens med maken. Hon går hem och väntar på att mannen ska komma hem från jobbet. Under tiden lagar hon middag på det torftiga innehållet i skafferiet. Hon tänker: "Jag önskar att jag hade en korv". Ja ni fattar. Hon får en korv.
Maken kommer hem och blir först glad över korven, men när han får höra om de tre önskningarna, som nu bara är två, blir han arg. "Jag önskar att korven satt på din näsa", säger han. Och så måste paret använda sin sista önskning till att få bort korven från näsan. Så levde de bittra, fattiga och olyckliga i alla sina dagar.
Jag bara älskar den här storyn för att den säger så mycket om hur svårt det är att göra val. För korven-på-näsan-situationer uppstår ju hela tiden. Man lägger en massa energi på att välja, men ändå gnager tanken att man kanske valde fel.
Senast jag lutade mig mot korvsagan var förra sommaren i samband med att Per Gessle skulle göra en konsert i Sundbyholms slottspark. Jag ville ha en intervju med Gessle, och hans pr-folk lät hälsa att jag kunde skicka fem frågor på mejl.
Vad skulle jag fråga? Bara fem frågor! Jag ville ju veta allt men kom inte på någonting.
Så jag tog Facebook till hjälp, och skrev att det kändes som i sagan om korven. Det sociala nätverket formligen kokade av förslag på frågor, och många hade halkat in på ett korvspår. Så jag tänkte varför inte?
Jag drog i väg ett batteri med noggrant utvalda frågor, om hans långa karriär och turnén "En vacker kväll". Men den fråga jag helst ville ha svar på och som jag var mest nöjd med löd så här:
"Många av dina låtar är sommarhits och sådana som spelas under grillkvällar i trädgårdar och på stränder. Dessutom är ju du en man som gillar topplistor. Så min fråga är om du kan göra en 9-i-topplista med de bästa korvarna?"
Jag har fortfarande inte fått något svar från Per Gessle.