Intervjun med Jimmy Durmaz, 30 år den 22 mars, görs några dagar efter en uppmärksammad tingsrättsdom. En person har dömts för näthat och hot riktat mot Durmaz och hans familj under VM i somras. På sitt Instagramkonto tackar landslagsspelaren för stöd och förklarar att han velat bidra till att Sverige får fler vägledande domar mot näthat.
– Jag gör ju det här för att det ska hända någonting, säger han. Jag – och Svenska Fotbollförbundet – ville driva saken hårt, som ett sätt att sätta ned foten helt enkelt. Det ska inte vara acceptabelt att uttrycka hat, mot vem det än gäller, säger han.
Vid sidan om fotbollen är han engagerad i organisationerna Lockerroom talk och Speak up Sweden. Den första jobbar för jämställdhet och mot machokulturen inom idrotten, den senare bekämpar näthat och till dem har han skänkt skadeståndet från rättegången.
Hur mycket energi och fokus tar sådana här händelser från själva fotbollen för dig?
– Självklart tar det negativa alltid kraft. Men att driva de här frågorna tycker jag hjälper mig som fotbollsspelare. Det får mig att vilja bli ännu bättre, för att jag ska kunna höras mer och hjälpa till ännu mer med de här frågorna i vårt samhälle.
Jimmy Durmaz skolades in i fotbollen i BK Forward hemma i Örebro innan han 2008 rekryterades till Malmö FF, med vilka han vann allsvenskan 2010. Sedan 2012 har han varit utlandsproffs, först i turkiska Gençlerbirligi sedan i Olympiakos som vann Grekiska Superligan två gånger med Durmaz hjälp.
Hans nuvarande lag är Toulouse FC som han har kontrakt med säsongen ut. Vad han gör efter det är osäkert, men han känner sig inte redo för att åka hem till Sverige. Även om hemlängtan gör sig påmind ibland när han tänker på familjen där hemma.
– När jag är hemma är vi alltid tillsammans och hänger runt och försöker ha det så bra som möjligt. Då är det inte bara mamma och pappa utan mina morbröder och frugans familj som är jättetajt med min familj, det är jättehärligt. Det är det man saknar när man är utomlands.
När släkten är samlad kan man vara nästan säker på att fotboll står i centrum. Jimmy Durmaz kommer nämligen från en av Sveriges mest utpräglade fotbollsfamiljer. Hans morbror Sharbel Touma var spelare i både allsvenskan, landslaget och i flera utländska klubbar. Hans kusin David var lagkapten i Assyriska och Jimmys lillebror Elias Durmaz är mittfältare i Syrianska. Kusinen Charbel Georges spelar i Sirius just nu. För att nämna några i högen.
Även Jimmys pappa spelade fotboll när Jimmy var liten, men var tvungen att sluta för att försörja familjen. Föräldrarna arbetade hårt för att barnen skulle få bättre möjligheter.
– Mamma slet som städerska och pappa jobbade nästan dygnet runt känns det som för att vi skulle kunna ha ett bra liv. Med resultatet att vi syskon har kunnat satsa ordentligt på det vi har velat göra. Så är jag jättetacksam mot dem för det.
Att ha förebilder på så nära håll har hjälpt honom i hans fotbollssatsningar. Men han har också kämpat hårt för framgångarna – det handlar om att ”äta, sova, leva fotboll”, som han säger. Det stoltaste ögonblicket i fotbollskarriären var att få dra på sig landslagströjan. Lycka är en viktig landslagsmatch där allt stämmer och där han får göra mål dessutom.