‒Jag känner mig lurad, säger Ingrid Ekholm.
Det var strax före jul hon drabbades av stroken. Först vårdades hon på sjukhus, men flyttades sedan till korttidsboende.
Inför utskrivningen från korttidsboenden 6 februari fick hon besked från kommunen att det inte var kö till kommunens äldreboenden. Ingrid Ekholm och sonen Bo Ekholm bestämde då att hon skulle flytta hem på försök.
‒Efter tre veckor insåg vi att det inte fungerade, berättar Bo Ekholm.
Stroken hade förändrat hennes fysiska förmåga för mycket. Hon är fortfarande helt klar i huvudet, men balansen har försämrats markant. Före sjukhusvistelsen levde Ingrid Ekholm ett för en 93-åring aktivt liv. Hon promenerade själv till affären med rollatorn, tog bussen till biblioteket och deltog i olika aktiviteter. Det kan hon inte göra längre.
‒Nu är jag instängd mellan lägenhetens väggar, säger hon. Det är jobbigt när man varit så mycket i farten förut. Nu får jag komma ut två gånger i veckan med hemtjänsten, men en del har väldigt bråttom.
Även hemma i lägenheten är balansen ett problem.
‒Jag är alltid rädd för att ramla och håller stadigt i rollatorn. Men en gång ramlade jag ändå och fick vänta ganska länge på hjälp.
Ingrid Ekholm ansökte om att få flytta till ett äldreboende. Det blev beviljat 14 mars. Efter drygt fyra månader bor hon fortfarande hemma.
Hon har hemtjänst 121 timmar i månaden – cirka fyra timmar om dagen. Sonen Bo Ekholm, som är 72 år och själv pensionär, hjälper till mycket. Cirka 30 timmar i veckan uppskattar han det till.
‒Utan honom hade jag aldrig klarat mig.
Ingrid och Bo Ekholm tycker inte att fyra månader är jättelång tid även om det varit kämpigt. De har fått besked om att personer som flyttar till äldreboende direkt från sjukhus eller korttidsboende har haft förtur under våren. Det är de lite kritiska till.
‒Man kunde väl tänka sig ett system med varannan i alla fall, säger Bo Ekholm som också efterlyser bättre besked om hur kösituationen och planeringen ser ut.
Annars är de nöjda med bemötandet från såväl förvaltningen som hemtjänstpersonalen.
Ingrid Ekholm flyttade in sin lägenhet tillsammans med maken 1981. Hon är också uppvuxen i området.
‒Så visst känns det lite vemodigt att flytta, säger hon.
‒Men jag måste för att känna mig trygg och för att träffa människor. Som det är nu blir det väldigt ensamt.
Ingrid Ekholm fick besked om att hon fått en plats på ett äldreboende så sent som i tisdags, några dagar efter vi träffade henne.