– Jag har gett mig fan på att ta mig igenom alla genrer som finns – och också de som inte finns, säger han.
Det betyder att Jonas tänker fortsätta skriva, söka olika kreativa stigar att ta sig fram på.
– Min första bok Ironiska dvärgar och små demoner var lite inspirerad av Jan Stenmark och det har varit väldigt kul att få respons på den. Folk har hört av sig, från tonåringar till 70-åriga tanter. Aftonbladet nämnde boken och det var ett lyft för mig. I övrigt har det nog spritt sig via mun-till-munmetoden och via en del bloggar.
Den första boken kom för ett år sedan ungefär och nummer två är Jonas tolkning av filmen Gökboet.
Desperata kramar och närgångna kusiner avspeglar osorterade tankar och händelser vid en psykavdelning. ”Om tankar som hörs, ord som aldrig sägs. Ord där varje andetag skriks, andas törst. En vind som jagar tisdagar vid Växjö Psyk.”
Huvudpersonen Lennart befinner sig där, vid sammanbrottets nollpunkt. Han är rädd, ensam, sårbar. Fasaderna är rivna.
– Lennart är Lennart men han finns i oss alla, säger Jonas, som för egen del har erfarenhet av livets svåra sidor.
Läs hela artikeln i tisdagens papperstidning