Vi sitter i köket. Signes bror Sigvard slår sig ner i kökssoffan. Han är på besök för att hjälpa henne med städningen.
Sigvard är fem år yngre och mycket pigg. Han kör fortfarande bil.
Sidhem heter gården i Härad där de växte upp. På den tiden räckte 36 tunnland mark till att föda sex, sju kor och två hästar. Båda syskonen bodde kvar länge i barndomshemmet. Till slut tog de hand om både gården och föräldrarna.
Signe var 40 år då Sidhem såldes till Åkers Häradsallmänning och föräldrarna flyttade till Eskilstuna.
Syr för det mesta praktiska ting
Själv gifte hon sig med Erik Österberg som hade en son med i boet. De bosatte sig i Hagnestahill i Eskilstuna.
– Det gick bra, morsan hade bott på Sidhem i 65 år. Jag hörde aldrig att hon saknade gården.
Signe lever numera ensam. Hon bor vackert och tryggt i lägenheten på Kyrkogårdsgatan. En liten närbutik finns som hon och brodern handlar i.
– Jag har fått en tårta av dem i present, säger Signe och visar upp en grön infryst marsipantårta som ska ätas upp på 90-årsdagen.
Vurmen för handarbete består. Hon broderar dukar, kuddar och tavlor och syr praktiska ting.
Sigvard hämtar en tavla med rävar på och säger att han fick brodera den ena räven.
Signe har sytt massor av lapptäcken. Hjärt- och lungsjukas förening har fått ett täcke, hon har även gjort täcken på beställning. De små sexkantiga tygbitarna sys med pyttesmå styng för hand ihop med andra sexkantiga bitar.
För närvarande gör hon tygväskor i samma teknik. Gamla tygrester kommer väl till pass.
På frågan om det var roligt att sy alla sina kläder säger Signe:
– Både och. En del tyckte jag blev dåligt, en del bra. Sy kunde jag men värst var att prova.
Flitig är hon åldern till trots. I röda plåtburkar finns småkakor hon bakat som finska pinnar och drömmar med mandel i mitten.
Signe Österberg löser också korsord och läser böcker, ofta deckare. På köksbordet ligger Främmande fågel av Anna Jansson.
– Lite onödigt mycket dödsfall. Fågelinfluensan har kommit till Gotland. Folk dör knall och fall, säger Signe kort om boken.