— När man har slitit, jobbat och betalat skatt i hela sitt liv är det väl ändå för jävligt att man inte ska vara välkommen någonstans, säger Kalle.
Han sitter i en sjukhussäng på det tillfälliga vårdboendet Kompassen. Det är ett kommunalt boende för gamla som behöver ligga på sjukhus några veckor längre än vad landstingets utskrivningsrutiner föreskriver.
Kalle hamnade i sjukhussängen i september. Fram till dess hade han klarat sig hemma, men åldern kom ikapp honom till slut.
— Jag skulle gå ner till postlådan för att hämta tidningen när benen vek sig. Det bara knakade till i knäna, säger Kalle.
När han skrevs ut från sjukhuset hamnade han på Kompassen, och därifrån ville man egentligen skriva ut honom i tisdags. Men Kalle har ingenstans att ta vägen.
Nu får han stanna tills vidare, eftersom han inte har någonstans att bo.
Kalle bor annars i en lägenhet på Säby gård i Barvatrakten, tillsammans med sina katter. Där han arbetade som lagårdsförman i över 30 år innan pensioneringen.
Lägenheten vid Säby gård kan han inte återvända till efter sjukhusvistelsen. Kalle behöver hjälp med både maten och vardagsbestyren. Även om han skulle beviljas hemhjälp skulle han ha svårt att klara trapporna där hemma.
Han har ingen släkt i närheten. Barnen bor i Östergötland och Uppland.
Hyresvärden Ulric Celsing säger att lägenheten inte är lämplig för en gammal människa. Den skulle egentligen behöva omfattande renovering och Kalle fick bo kvar för att han varit trotjänare på gården. Han fortsatte att jobba med djuren långt efter pensioneringen.
Nu hjälper Ulric Celsing Kalle i kontakten med kommunen.
— Jag har försökt komma i kontakt med dem i två år om Kalles situation. Varje gång frågar de: 'Är du anhörig?' och när jag svarar nej så blir svaret alltid 'vi kan inte hjälpa dig', säger Ulric Celsing.
Vännen Göran Andersson har också försökt hjälpa till med bostadsfrågan.
— Det är ju sådan bostadsbrist att det inte går att hitta någon annan lägenhet åt Kalle. Och även om man skulle göra det är det ju väntetider på flera månader, säger han.
Kalle själv skulle helst vilja bo kvar i närheten av Barva, och tycker det är synd att det inte finns traditionella ålderdomshem ute i byggderna längre, som det ofta fanns förr.
— Det vore trevligast att få bo i Barva eftersom det är där vännerna finns, säger Kalle.