Det säger Jimmy Jansson, kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, apropå Skogstorpsbon och förre samhällskunskapsläraren Gunnar Erikssons oförtrutna kamp för att få till en Kentbänk på Fristadstorget.
I ett mejlsvar till Gunnar Eriksson häromdagen skrev Jimmy Jansson: "Men precis som med personer så är det kutym att låta liket kallna. Så det kommer sannolikt att bli det ena eller andra framöver."
Vid det står Jimmy Jansson fast när vi når honom på telefon. Och personligen tycker Jimmy Jansson att Gunnar Erikssons förslag är bra. Han kan mycket väl tänka sig en Kentbänk på torget. Men, danad i demokrati som kommunstyrelsens ordförande är - Jimmy Jansson har själv haft Gunnar Eriksson som lärare i samhällskunskap, säger han:
‒Det är viktigt att vi har en process omkring detta så att Kents fans här i stan, alla andra medborgare i kommunen och även bandet, om de vill, får vara med och påverka.
Men att Kent ska hyllas i Eskilstuna, det tycker han är mer än självklart:
‒De har bidragit till svenskt kulturliv, lyft Eskilstunas självkänsla och beskrivit stans karaktär, både bittert och muntert.
Däremot ska ett minnesmärke vara av hållbar karaktär.
‒Vi måste vara noga och ha klart för oss att det ska stå sig och finnas kvar här i kommunen under lång tid framöver. Därför krävs en del funderande. Vi kan inte bara klampa på och köpa tavlor på auktion utan att tänka oss för, säger Jimmy Jansson.
Här kan man misstänka att det där med tavlan är en släng till ett tidigare miljöpartistiskt kommunalråd som på eget bevåg ropade in en Beatlestavla för 100 000 kronor med skattepengar...
Gunnar Eriksson lämnade in sitt medborgarförslag om att låta en av bänkarna på nya Fristadstorget spela Kent-musik hösten 2015.
Vid ett besök i Warszawa hade Gunnar Eriksson hamnat på en bänk som spelade musik av stadens son Frédéric Chopin när någon satte sig på den. Hans övertygelse stärktes ytterligare vid ett besök i Stockholm.
‒I Zetterlunden finns en bänk som spelar Monica Zetterlund när man sätter sig på den.
Idén om en Kentbänk fick dock avslag av Eskilstunas kultur- och fritidsnämnd.
‒Det ansågs inte stämma med kommunens inriktning för offentlig utsmyckning.
Detta fick dock inte Gunnar Eriksson att ge tappt.
Helt i linje med vad han lärt sina elever fortsatte han att kämpa för sin bänk.
‒På ett eller annat sätt tycks mitt förslag ändå ha sått ett frö, säger Gunnar Eriksson och låter både glad och lite missnöjd på en och samma gång:
‒Som demokratisk process är det en smula förvirrande att ett medborgarförslag formellt får avslag men fortsätter att leva vidare ändå.