Konsten att ha rätt hela tiden

I varma, blodfyllda kroppar, på bräckliga ben, med mjuka, livsviktiga, inre organ tar vi oss fram i trafiken. Helt miljövänligt och hälsosamt. Både tyst och utsläppsfritt. Ödmjukt och harmlöst tassar vi längs trottoarerna. Inte tar vi mycket plats, inte för vi oväsen, inte går vi på och skadar någon annan. Som gående i trafiken inser man hur lite man vinner på att skynda och stressa. Fram kommer man ju ändå alltid till sist. Och bättre sist än inte alls. Ja, vi som går är värda att vördas, vårdas och bevaras.

Tänker jag tills jag sätter mig i min egen bepansrade plåtlåda och kör i väg, skyddad bakom ljuddämpande vindruta och med motorn behagligt överröstande de där utanför. Jag, den nyss så sköra gångtrafikanten förvandlas till en svärande översittare. Jag tar alla omkörningar personligt och markerar vällustigt gentemot mina medtrafikanter att det minsann är JAG som kör HÄR och vill du köra om så får du nog vänta till ett bättre tillfälle. Eller så svär jag över dessa irriterande gångtrafikanter som släpar sig över övergångsställena. På fullt allvar undrar jag om de gör det för att reta mig. Går så långsamt alltså.
Sedan parkerar jag och går självmedvetet rätt ut i gatan vid övergångsstället för han har ju väjningsplikt, vet ja!

Det sker ett perspektivskifte så fort jag stiger ur bilen och smäller igen dörren bakom mig, liksom när jag sätter mig bakom ratten och lägger i första växeln. Världen förändras och min identitet också. Ena stunden gångtrafikant andra bilist. Och med de olika benämningarna följer olika (inbillade och verkliga) rättigheter och skyldigheter. Och det är ju fint med olika perspektiv, det ska vi väl alltid eftersträva. Att kunna se saken från två håll anses väl leda till ett mer empatiskt och kreativt förhållningssätt. Det är bara det att så fort den där bildörren slagit igen så försvinner det ena synsättet, det stannar liksom kvar utanför..

Kvar blir en självmedveten känsla av att jag är en Gångtrafikant som vill ha flyt och bör släppas fram över gatorna. Eller: jag är en Bilist som behöver flyt och bör tillåtas köra på utan för många stop och inbromsningar.
Jag kan inte låta bli att tycka att jag har rätt, båda gånger.