– Allt jag gör börjar med skisser i A4-format. Det finns alltid en startpunkt. Sedan genomgår bilden många förvandlingar innan den är färdig, säger Ove Hjälmgården som främst arbetar med olja, men även blyerts.
– Man är hela tiden ute efter ett uttryck och jobbar med att försöka ta sig dit.
Ove Hjälmgården, bosatt i Köping och med många år som lärare och föreståndare på Västerås konstskola bakom sig, beskriver målandet som ett sorts resonemang med duken.
– Man pratar på tills det händer något. Lägger till och plockar bort. Går till och från. Ställer den åt sidan ett tag och fortsätter senare. Jag målar inte jämt, men jag tänker på det varje dag.
Hur vet man att en bild är färdig?
– Hänger den kvar och oroar då har den inte lämnat mig.
De flesta bilder som Ove Hjälmgården visar på Ebelingmuseet är i storformat.
– Man är ju i en bild på ett annat sätt om den är stor. Jag vill att bilderna liksom ska komma till betraktaren.
Ebelings andra utställare just nu är Christer Carlstedt från Örnsköldsvik har en bakgrund som typograf och tryckare och håller ibland kurser i boktryck.. Som konstnär arbetar han främst med blyertsteckning och grafik.
– Jag använder varken förlagor eller skisser utan tar det jag har i huvudet och fått med mig och sätter igång. Det fanns rätt mycket skog där jag föddes.
Det syns på Christer Carlstedts bilder som ofta ger känslan av att betraktaren står mitt i storskogen, vid en forsande älv eller - ett kalhygge.
– Jag går mycket i skogen och när jag växte upp höll vi alltid till där, varenda dag. Det har påverkat mig, jag jobbar med naturen hela tiden.
Men det är inga avbildningar Christer Carlstedt gör. Han tecknar aldrig på plats, landskapen växer fram i ateljén. Ändå händer det att folk påstår sig ha passerat någon av hans "platser".
– De känner igen sig trots att jag vet att platserna inte finns utan är tecknade rakt ur huvudet.
Maskrosor är en naturfavorit. Det är överlevnaden som främst fascinerar.
– En maskros kan växa var som helst.