Fiskbullar i all ära, men särskilt sexiga är de inte. Man kan ha betydligt roligare med fiskfärs än så. Speciellt om man blandar in lite asiatiska smaker. Själv glömmer jag aldrig någonsin första gången jag satte tänderna i en thailändsk nyfriterad fishcake. Nybadad efter en mardrömslik skumpig färd på ett lastbilsflak beställde jag roomservice på hotellet för att jag tyckte så synd om mig själv. Och himlen öppnade sig. Sötsalta, krispiga, ljuvliga små biffar av fiskfärs. Just där och då var det något av det godaste jag någonsin smakat.
Sedan dess drabbas jag oregelbundet av akut fishcake-sug som jag lagar själv. Mycket lättare än man skulle kunna tro och galet gott.
En matberedare underlättar förstås, men är långt ifrån nödvändig. Tvärtom kan problemet vara att man gör färsen FÖR slät. Lite lätt chunky tuggmotstånd är godast. Dessutom blir biffarna/bullarna/kakorna/burgarna lättare att forma och tillaga då. Håller färsen inte ihop är det bara att tillsätta mer bindemedel i form av ägg, potatismjöl, panko eller kokt potatis. Den är också enklare att forma om den är riktigt kall, så en snabbis i frysen kan underlätta.
Alla borde äta mer fisk (köp helst MSC-märkt). Det är inte bara gott. Det är dessutom livsviktigt. Förutom alla nyttiga vitaminer, proteiner och mineraler som finns i all fisk är feta fisksorter det absolut enklaste (och godaste) sättet att få i sig de livsnödvändiga omega-3-fettsyrorna.
Forskare drar ofta åt olika håll. Men när det gäller omega-3 tycks alla vara överens. Det är absolut nödvändigt. Från att vi ligger i mammas mage tills den dag vi stupar. Inte minst är det viktigt för hjärnans utveckling, koncentrationsförmågan och minnet. Men också som en grundläggande förebyggande faktor när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar.
Ändå är det onödigt många som drar sig för att laga fisk. Att laga i färsform är en smidig lösning som dessutom smakar alldeles förträffligt.