Inför förra säsongen kändes det rätt skönt. Sävehofs stjärnmålvakt Thomas Forsberg hade varvat ner i Ricoh. Spöket var borta. Trodde nog de flesta. Så bra var det dock inte.
Ricoh gick upp från Allsvenskan och nu går "Foppa" igen och han spökar som aldrig förr. Fråga bara Åkerman, "Pava", Östlund och Freiman. För att nämna fyra som hade oerhört jobbigt mot veterankeepern.
Hade någon vid 18-tiden i går frågat vad jag trodde om matchen Ricoh–Guif hade jag svarat ungefär så här: Det blir tufft, men Guif vinner med fem-sex mål. Pyttsan. Ett tag var Eskilstunalaget på väg att bli riktigt överkört av den helt respektlösa nykomlingen.
Om det inte varit för Lucaus grymma inhopp sista 13 hade matchen varit död långt tidigare. Nu levde den in i slutminuterna och när Guif hade gått från sju måls underläge till bara ett kändes det som om vändningen skulle bli verklighet. Tyvärr slarvade Guif bort allt.
Det blev förlust vilket känns väldigt onödigt. Inte så att Ricoh ska be om ursäkt för segern.
Absolut inte. Foppa var som nämnts kalasbra. Ricohs försvar spelade dessutom stenhårt, på gränsen till brutalt, men man kör så hårt som domarna tillåter. Vilket Ricoh gjorde.
Det kändes nästan som det var nykomlingen som välkomnade Guif till Elitserien. Inte tvärtom, vilket självklart borde varit fallet.
För tredje året i rad har vi fått ett lag i Stockholmsregionen som nykomling i Elitserien. De två tidigare, Skånela och Rimbo, har känts som lite av Kalle Anka-lag. Det är inte Solnagänget Ricoh. Nix.
Korplaget som nått högsta serien är riktigt bra och jag ångrar inte att jag tippat dem till slutspel. Fler lag än Guif kommer nämligen att få stryk i Solnahallen. Även om jag anser att Guif 99 gånger av 100 ska vinna en sån här match.
En sak som störde mig oerhört under matchen var Guifarnas konstiga fokus. Tror aldrig jag sett ett lag klaga så mycket på domarna. Det var Freiman, DP, Åkerman, Östlund, Atli ... ja i stort sett alla hade åsikter och varenda gång det bar emot stod någon rödklädd Eskilstunakille och tjafsade. Vid ställningen 23–19 stod för övrigt två guifare och anmälde sitt missnöje – på var sitt håll.
Daniel Ekman gnällde på den ena domaren nere i ett hörn, Matte Tholin stod och diskuterade med den andre mitt på plan. Jag undrar bara: Varför? Har domaren blåst så har han och nu måste Guif lära sig att lägga fokus på rätt saker. Med gårdagens spel blir det inga guld.
Som tur var vet jag att Guif kan ungefär hundra gånger bättre. Vilket jag hoppas de visar på söndag mot Sävehof.