I flera tusen år har kineser fött upp ankor. Fransmän har sedan länge vetat att tillaga sina ankor med finess, apelsiner och kärlek. I England är det ingen konst att hitta valfri färsk anksort i helt vanliga mataffärer.
Men i Sverige är vi tämligen hopplösa på anka. Restauranger har visserligen ofta anka på menyn, men alltför få vågar beställa den. Det är lite sorgligt.
Anka ger nämligen ett mörkt smakrikt kött som är ett alldeles lysande alternativ om man tröttnat på nötkött. Dessutom är det inte alls så dyrt och krångligt att tillaga som man skulle kunna tro.
Ankkött innehåller selen, B-vitamin, järn och zink. Det är förstås fetare än kyckling, men det finns genvägar om man vill slippa det värsta flottiga intrycket. Ska man tillaga en hel anka kan man med fördel låta den ligga utan plast eller papper i ett dygn i kylen. Då torkar lite av underhudsfettet bort.
Och bryner man ankbröst bör man se till att man steker bort så mycket av fettet som möjligt innan köttet åker in i ugnen. Det går enklast om man lägger bröstet direkt i en kall panna och sakta låter fettet smälta bort. Syrliga och söta tillbehör bryter också ned det feta på ett bra sätt.
Ankbröst är enklast att hitta, leta i välsorterade matbutiker. Hel fryst anka finns i asiatiska matbutiker, till en rimlig penning dessutom. Men se till att förpackningen är hel och att det inte finns några rosafärgare isfläckar, eftersom det kan tyda på att fågeln varit tinad. Tina den sedan långsamt i kylskåpet, det tar minst ett dygn.
Att översteka ankbröst är något av en synd. Rosa är färgen du är ute efter, inte brunt. 54-55 grader rekommenderas som en lagom innertemperatur för ett saftigt och härligt smakrikt kött. Steker man ankan hel är den färdig när köttsaften är klar och lårbenen går lätt att lossa.
Våga bjuda in ankan i ditt kök. Du lär inte ångra dig.