I krig och kärlek är som bekant allting tillåtet. Men exakt hur mycket vi krälat i stoftet för kärleks skull talar vi helst tyst om. Antagligen är det därför Lena Anderssons roman "Egenmäktigt förfarande" (2013) sålt som smör i solsken, mer än 200 000 exemplar sedan förra hösten. Det kan jämföras med en av de böcker hon tidigare skrivit, "Slutspelat" som såldes i 736 exemplar...
I "Egenmäktigt förfarande", belönad med Augustpriset 2013, suger huvudpersonen Ester Nilsson, poet i det civila, sig fast som en blodigel vid det lite förstrött intresserade kärleksföremålet konstnären Hugo Rask. Uppmärksamheten har kulturmannen inget emot, men något längre förhållande har han då inte tänkt sig.
I höstens uppföljare "Utan personligt ansvar" fortsätter Ester Nilsson sin ökenvandring bland männen, nu som älskarinna till den gifte skådespelaren Olof Sten. Poetissan följer honom som en vakthund runt landets scener, köper sig till och med en liten bil för att kunna skjutsa runt på sin prins.
Ester Nilsson visar sig helt enkelt "alltför angelägen", något av det mest fåniga och förnedrande en kärlekskrank kvinna kan göra. Men också något de flesta antagligen gjort och därför kan identifiera sig med.
Försäljningssiffrorna har knappast inte försämrats av att Stockholms kulturvärld kokat av rykten om förlagorna till både Hugo Rask och Olof Sten. Nyligen gick filmregissören Roy Andersson ut och sa "Jag är Hugo Rask". Vilket genast tillbakavisades av Lena Andersson som underströk att det är fiktion hon skriver, inte fakta.
Vilket omedelbart satte ny fart på kultursidorna där Ester Nilsson liknats vid både stalker och kaninkokerska, ett begrepp myntat efter thrillern "Farlig förbindelse" där den försmådda älskarinnan hämnas genom att göra storkok på mannens dotters kanin.
Hit kommer Lena Andersson och berättar om sin senaste bok "Utan personligt ansvar":
Katrineholm 15 november
Flen 26 november
Eskilstuna 10 februari
Trosa 24 februari
Gnesta 12 mars.