Problemen började redan 2006 nÀr vÀnsterpartisterna Marco Venegas och Ann Berglund hoppade av frÄn det röda laget, för att i stÀllet stödja borgarna.
Du minns det sÀkert: VÀnsterpartiet hade gÄtt till val pÄ löftet att inte en enda politikerlön skulle höjas i det sörmlÀndska landstinget, och nÀr Socialdemokraterna ÀndÄ ville driva just den frÄgan sÄ sprack S- och V-samarbetet.
De tvÄ avhopparna krÀvde att inga politikerlöner skulle höjas, som kompensation för sitt sidbyte.
Kohandeln godkÀndes, och sedan dess har alla löner förhandlats fram bakom stÀngda dörrar i landstingshuset.
För Àven om arvodena aldrig höjts i formell bemÀrkelse, har lönekostnaderna skjutit i vÀg.
Landstingspolitikerna har helt enkelt inrÀttat fler politikertjÀnster, med samma lÄga löner som förut. PÄ papperet ser det dÄ ut som lönerna Àr oförÀndrade.
Men de nya tjÀnsterna har styckats i deltider, som partierna fÄtt fördela internt efter eget huvud. OvanpÄ det har man inrÀttat ett antal politiska sekreterartjÀnster, som fÄr tjÀnstemannalöner fast de egentligen Àr politiker.
För att komplicera det hela ytterligare kan samma person vara bÄde sekreterare och politiker samtidigt. PÄ sÄ sÀtt har det gÄtt att pussla ihop löner Ät ett mycket större antal partimedlemmar, Àn vad som fanns före valet 2006.
I sig Àr det hÀr inget konstigt. Liknande uppgörelser görs i nÀstan alla politiska församlingar. Men eftersom allt gjordes i största hemlighet i Sörmland, blev lönepusslet omöjligt att överskÄda. Till slut hade ingen koll pÄ vem som fÄtt lön för vad, eller ens varför pengarna betalas ut.
DÀrför stÄr nu politikerlönerna Äterigen överst pÄ dagordningen, nÀr valrörelsen 2010 ska inledas pÄ allvar. Trots att inget parti egentligen vill driva frÄgan.