Lutte Berg hinner knappt få veta att han nominerats till Eskilstuna-Kurirens kulturpris innan han genast vill berätta nyheten för sina orkestermedlemmar.
– Det är någon sorts navelsträngsreflex jag har. De ska veta att det är tack vare dem jag är nominerad!
Men utan den entusiasm och det driv han själv besitter hade det å andra sidan inte blivit någon Världsorkester att sätta Flen på kartan med. Eller några avläggare i form av Unga världsorkestern och ett antal andra projekt för elever i Flens kulturskola. Inget Culture House på Amazon. Och knappast heller något samarbete med Göteborgs musikhögskolas linje för världsmusik - ett sådant har inletts nu i höst.
Det är bara sex år sedan han kom hemflyttande efter 25 år som musiker i Italien. Mer eller mindre på flykt från ett allt hårdare klimat för kulturarbetare. I Malmköping fanns morfars gamla sommarstuga. Där slog han sig ned tillsammans med italienska hustrun Tina och fem katter uppväxta utanför Rom.
– Vi kom i princip utblottade. I början tvingades vi leva på försörjningsstöd. Sverige har ett fantastiskt system som stöttar tills man kommer på fötter. Annars hade det aldrig gått, säger Lutte Berg som också prisar chefer och beslutsfattare i Flens kommun som vågade lyssna på hans idéer om musik som ett verktyg för att föra människor samman.
– Musik är en verkstad där alla kan vara med. Det spelar ingen roll att man tror på olika gudar eller röstar på olika partier. I musik kan alla mötas.
I folkbokföringen heter han Luciano Scalercio, för trots att han växt upp i Stockholm har han alltid haft en fot i Italien. Pappa åkte vespa upp genom Europa, träffade mamma, Berg i efternamn, och återvände efter ett tag till Italien. På loven tog lille Lutte tåget genom Europa och hälsade på sin pappa och i 25-årsåldern tog han gitarren med sig och flyttade ned.
I många år rullade musikerkarriären på, men som Lutte Berg sade när vi intervjuade honom straxt efter hemkomsten: "20 år med Berlusconi vid makten har varit förödande för det italienska kulturlivet. Samhället har dragit ned kulturstödet till noll. En hel generation kulturarbetare har gått förlorad. Kultur stimulerar människors tänkande. Utan den riskerar vi att hamna i ett totalt hopplöst konsumtionssamhälle".