I bland när man är på konserter känner man anledning att både gnugga sig i ögonen och nypa sig i armbågen. Är det här på riktigt?
Och ja. Det var på riktigt den här fredagskvällen i katakomberna under Biografbaren. Ken Stringfellow var där och bjöd på två timmars makalös musik och total publikkontakt med hjälp av sina låtar, sin gitarr, sitt keyboard, munspel och sin dynamiska och vackra röst.
För den som inte känner till Ken Stringfellow kommer här en kort resumé av hans digra cv: bildade och var frontfigur i The Posies under 1990-talet, ett av de tongivand amerikanska banden i indie-vågen från Seattleområdet. Spelade i den inflytelserika powerpop-gruppen Big Star, och har spelat på flera album och världsturnéer med R.E.M. Han har också gett ut flera soloalbum.
Om man bara la åt sidan funderingarna om varför denna världsartist befann sig på en liten bar i Eskilstuna en fredagskväll i maj och i stället bara lyssnade och tog in, fick man en överväldigande musikupplevelse. Stringfellow är en makalös gitarrist, pianist, sångare och låtskrivare och arrangör, som hanterar sitt material och publiken med stor fingertoppskänsla. Han spelade på låg volym, sjöng i stort sett utan mikrofon och tog nästan fysisk kontakt med publiken utan att bli påträngande, och levererade intressanta och lagom flummiga mellansnack om sin uppväxt, astrofysik, vådan av att dricka för mycket Mountain Dew, en vistelse i Skellefteå, sin dotter och den nyligen bortgångne kollega, Chris Cornell.
Kvällen bjöd också på en glad överraskning när Eskilstuna-profilen Frida Herschenröther värmde publiken med några smakprov på sin nya musik som solo-artist. Framträdandet avslutades med att Mari "Majsan" Brokvist och Therese Carlsson gjorde henne sällskap i Tikkle Me-låten "Niagara".