När Stefan Lundblads yngsta dotter Julia började spela fotboll i Dunker tog han på sig tränarrollen i samma lag. Det var 2003, nio år senare gick flicklaget hela vägen till final i det svenska mästerskapet i inomhusfotboll, futsal. En bedrift som resulterade i att laget prisades som årets lag på Flens idrottsgala i år och Stefan Lundblad fick ta emot priset som årets ledare.
— Det kändes helt enormt, det finns så många ledare i Flens kommun som gör bra saker. Att bli framröstad av invånarna i Flens kommun är den största uppmärksamhet jag har fått i min tränarroll, säger Stefan när Eskilstuna-Kuriren träffar honom hemma i villan utanför Malmköping.
Vad innebär priset för dig?
— Det finns många stora galor, men den här lilla är stor för mig. Priset innebär ett erkännande att jag har uppnått någonting som andra uppskattar.
Galan blev slutpunkten på en era, på flera sätt. Flicklaget lades ner då några bytte klubb och andra slutade. Stefan valde att lägga ledarsysslan på hyllan, för den här gången.
— Jag hade bestämt mig för att ta en paus, jag ville få tid till annat. När jag sitter här i dag förstår jag inte hur jag hann med allt.
För tillfället har Stefan bytt fotbollen mot golfbollen. Han har tagit grönt kort och ska tillsammans med sonen Fredrik ge sig i kast med att sänka sitt handikapp. Efter tio års engagemang i döttrarnas fotboll viger han nu mer tid åt sonen.
Att vara ledare kräver mycket tid och energi och är inte alltid en dans på rosor menar Stefan. Men det positiva, så som kontakten med spelare, föräldrar och andra ledare, är klart övervägande och han ser det som högst troligt att han tar sig an en ny ledarroll i framtiden.
— Det finns ett tomrum och en saknad efter spänningen som är i luften innan match. Många minnen har etsat sig fast. När vi stod innan SM-finalen i Göteborg och sjöng nationalsången är ett minne jag aldrig glömmer.
Det viktigaste för en ledare tycker Stefan är att vara lyhörd, skapa glädje, känna in stämningen i truppen och att alltid se individen samtidigt som man sätter upp rimliga mål. Han tror också det är speciellt att vara ledare i en så liten och familjär klubb som Dunker.
— Det är mer än att bara lära ut spelförståelse och teknik, det psykosociala engagemanget man har runt tjejerna är stort.
Stefans ögon lyser upp när han pratar om ledarrollen och frågan är hur länge han kommer kunna hålla sig borta. En fråga han tycks ställa sig själv också.
— Jag har fått förfrågningar om att ingå i ledarstaben kring Dunkers damlag och ungdomsfotbollen i Malmköping. Men jag har sagt att det blir nej från min sida, just nu...