NÀr Mats EkbÀck klev ut pÄ Rademachergatan efter ett utfört installationsjobb pÄ World class gym upptÀckte han pÄ en gÄng att nÄgonting inte stÀmde. Han sÄg att flera backspeglar liggandes pÄ vÀgen och ett antal bilar som hade blivit pÄkörda.
âFolk skrek och det var kalabalik ner mot Bruksgatan.
Den stulna lastbilen hade precis kört förbi World class och svÀngt höger pÄ Bruksgatan ner mot den plats dÀr Sporthallen en gÄng lÄg. DÀr tvingades chauffören vÀnda, nÀr han kom tillbaka upp mot Rademachergatan fick Mats syn pÄ lastbilen.
âDĂ„ försökte en grĂ€vmaskinist blockera korsningen genom att stĂ€lla sig och fĂ€lla ner skopan.
Lastbilen blev stÄende och Mats valde att ingripa.
âJag försökte vifta mot honom (föraren) och fĂ„ honom att köra in pĂ„ Rademachergatan dĂ€r det var enkelriktat. Jag trodde han skulle veva ner rutan sĂ„ jag kunde förklara för honom att det bara var att stanna och ta sitt straff för det han hade kört pĂ„.
Mats insÄg dock ganska snart att hans vÀdjan var förgÀves.
âHan hade en tom drogad blick. Tankarna gick till det som hĂ€nde i Stockholm.
I nÀsta ögonblick började lastbilen Äter rulla pÄ Rademachergatan, tillbaka frÄn det hÄll den kom. GrÀvmaskinisten tvingades vÀja, precis som Mats.
âJag stod framför lastbilen och var tvungen att hoppa undan för att inte hamna under.
Mats ringde polisen samtidigt som han sÄg hur lastbilen svÀngde höger frÄn Rademachergatan upp pÄ Drottninggatan i riktning mot tÄgstationen. En minut senare kom lastbilen ner igen och fortsatte mot Än, det var det sista Mats sÄg av lastbilens vansinnesfÀrd.
NÄgra timmar efter hÀndelsen var Mats pÄtagligt skakad.
âJag kĂ€nner mig lite skĂ€rrad och tĂ€nker pĂ„ hur dum jag var som stĂ€llde mig framför lastbilen.