Så finns till exempel en figur som starkt påminner om bandets ledare Alexander Bard med i vissa av verken. Fast i Michaela de la Cours version försedd med en lång, blå och präktig näsa av Pinocchio-typ.
‒Man kan väl säga att jag berättar sanningen om Army of Lovers. Och den vare inte alltid så vacker. Istället för att tala ut i medierna har jag helt enkelt målat av mig min ilska.
Att måla har blivit ett sätt att meditera.
Förutom barden från Motala är djur annars ett favoritmotiv när Michaela de la Cour målar.
‒Det är inte alltid jag själv är medveten om vad som ska dyka upp på bilden. Att måla har blivit ett sätt att meditera. Men när bilden är färdig och jag kollar resultatet handlar målningarna ofta om djur ur olika aspekter. Som när jag promenerade i bergen med en väninna och vi talade om hennes häst och jag sedan gick hem och målade just hästar utan att ens tänka på vad som kunde ha påverkat mig.
En och annan katt har det också blivit, men inte katter av det fotografiskt lika slaget.
‒Nej, jag skulle hellre beskriva det som att bilden förmedlar känslan av en katt, säger Michaela de la Cour, som föredrar att arbeta i akryl.
I botten är Michaela de la Cour lärare och som sådan har hon också arbetat under många år. Men både musiken och konsten har alltid funnits med parallellt. Både före och efter åren i Army of Lovers har Michaela de la Cour gjort sig ett namn som smyckedesigner och måleriet har funnits med alltsedan hennes teckningslärare smugglade in en av hennes bilder på en utställning ämnad för vuxna konstnärer.
‒Jag var så blyg och förstod inte riktigt hur stort det faktiskt var, säger Michaela de la Cour, som har en hel del att brås på: Både mamma, moster och morfar har varit konstnärligt verksamma.
På lördag, den 21 oktober, finns Michaela de la Cour på plats på "Hemlisar" som pågår åtminstone en vecka till på Wäsby magasin.