Så här i mitten av livet ifrågasätter Alberto Sanchez ganska mycket som har med kultur att göra. Det kan han också göra efter att ha levt i åtta år i Sverige, traskat igenom svensk myndighetskultur och efter att ha arbetat som samtalsterapeut inom vården och kurator inom skolvärlden.
– År 2008 fick jag min psykologlegitimation i Spanien, men Socialstyrelsen tyckte att jag skulle komplettera, vilket jag överklagade flera gånger. När jag till slut fick det här pappret i februari i år var det svårt att känna den där genuina glädjen, säger Alberto Sanchez.
Vi sitter i hans arbetsrum. Plötsligt drar han upp byxbenet och förklarar att han var tvungen att avbryta den påbörjade karriären som cyklist. Han var med i en bilolycka, som märkt hans ben, och han fick påbörja en ny yrkeskarriär. Han öppnade en butik som sålde snowboards och kläder. Samtidigt, eller under tiden, började han studera.
– Jag träffade min fru i Spanien, som hade pluggat spanska och som då jobbade som servitris. Jag följde med henne till Sverige och jag tyckte att det var ett jättefint land.
Men sedan dess har bilden förändrats delvis. Vackert är det förvisso fortfarande men Alberto Sanchez är kritisk till hur barn kategoriseras in i fack och till att människor som mår psykiskt dåligt i stor utsträckning bara blir erbjudna kognitiv beteendeterapi.
– Jag läste att en av fem barn diagnostiseras med ADHD, i de flesta fall tycker jag att det är felaktigt. Vi bekräftar barn utifrån studier som läkemedelsindustrin gjort och ger barnen mediciner. Att sätta etiketter på barn känns som en fabrik.
Att inte gå in under ytan och att inte prata om "riktiga" saker tycker han är symptomatiskt med mycket i vårt samhälle. Folk har en tendens att prata om husbygge i stället för hur de mår.
– Barn i skolan borde få lära sig att leva livet och det är att hitta lyckan, som Aristoteles formulerade det, säger Alberto Sanchez.
Någon gång i sommar åker han och familjen till Spanien och blir borta i fyra månader. Efter det är inte framtiden utstakad likt en rätlinjig rörelse, men Alberto Sanchez tror att det ordnar sig. Men innan dess, på söndag, blir det 40-årsfest.
– Vi har fest på övervåningen i huset. Jag har anlitat en gitarrist som kommer och spelar flamenco. Mitt liv är lite som flamenco, en blandning av mycket, säger Alberto Sanchez och skrattar.