"Tre lod, var det inte Jim Reeves? Det går ju inte in."
Det behövs inga hälsningsfraser eller närmare presentationer när Melodikryssare ringer till varandra på slaget halv elva på lördagsförmiddagen. Pang på väsentligheterna.
Själv vet jag inte hur många år jag varit fantast. Tävlingen och jag är lika gamla, och så länge jag bodde hemma gjorde mamma med entusiasm och kunnande lördagsförmiddagarna till små musikaliska ordfester. Jag hängde snabbt på traditionen.
Ibland har jag i ivern kollrat bort mig själv bland rutorna. Ibland kommer jag in först vid snabbgenomgången och då är det en sport i sig att hinna lösa alltihop före nyheterna.
Ibland skriver jag in rätt svar på fel ställe och ibland roar jag mig med att gissa i förväg. Tomt, tomt, o, tomt, c, tomt - det ska säkert bli Scocco.
Eller som den gången jag upptäckte ett konstruktionsfel i krysset. Ägnade hela förmiddagen åt att uppröras och försöka hitta ett nummer eller adress att kontakta kryssansvariga på. Väntade förgäves på att Eldeman skulle komma på det själv.
Tills jag upptäckte att det var jag som stavat fel.
I dag får vi äntligen chansen att lösa krysset live i Eskilstuna.