FrÄn uppvÀxtÄren i Flen har Mohamed Al-Ashiri ont om goda minnen. De flesta prÀglas av utanförskap, dÄlig sjÀlvkÀnsla och konflikter.
â Jag var överviktig och hade dĂ„ligt sjĂ€lvförtroende. Jag ville inte prata med nĂ„gon, var osocial och otrevlig, sĂ„ jag blev utfryst. Jag var ingen omtyckt kille i skolan.
Om det upplevda utanförskapet berodde pÄ hans aggression och beteende eller den dÄliga sjÀlvkÀnslan, vet han inte.
â Jag tror inte att det berodde pĂ„ min vikt, utan mer pĂ„ mitt beteende. Jag var en brĂ„kstake och folk ville inte umgĂ„s med mig.
Höga krav frÄn familjen och en hÄrt disciplinerad far, hade ocksÄ betydelse.
â Mina förĂ€ldrar kommer frĂ„n ett krigsdrabbat land och min far stĂ€llde höga krav pĂ„ mig. Jag Ă€lskar min familj, men det var tufft för mig pĂ„ den tiden.
Men nÀr Mohamed Al-Ashiri gick andra Äret pÄ gymnasiet började han söka sig till nÄgot som skulle inspirera honom, stÀrka hans sjÀlvkÀnsla och förhoppningsvis fÄ honom att mÄ bÀttre. Han började styrketrÀna och gick ner i vikt. Till en början fick det honom att mÄ bÀttre, men det varade inte sÀrskilt lÀnge.
â Det var inte min grej, jag var fortfarande inte trygg i mig sjĂ€lv, Ă€ven om jag hade gĂ„tt ner i vikt, sĂ€ger Mohamed Al-Ashiri.
Efter att ha tagit ett sabbatsÄr efter studenten, började han studera pÄ Kungliga tekniska högskolan i SödertÀlje. Men det var inte Mohameds egen dröm att bli ingenjör. Han mÄdde fortfarande dÄligt.
â Det var min fars dröm och jag följde den. Men det var inte vad jag ville.
Men nÄgon gÄng under den perioden, under första terminen pÄ högskolan, bestÀmde han sig för att vara med under ett trÀningspass pÄ Narva boxningsklubb i Stockholm. Det var ett spontant beslut som skulle totalförÀndra hans tillvaro.
â Det var första gĂ„ngen jag kĂ€nde mig totalt hemma. Förut blev jag nervös om nĂ„gon kom fram till mig och började prata, nu Ă€r det jag som gĂ„r fram och pratar med mĂ€nniskor. Jag tror pĂ„ mig sjĂ€lv.
I fjol flyttade Mohamed Al-Ashiri till sin bror i Stockholm och hoppade av högskolan. I dag Àr han 19 Är och trÀnar i klassen supertungvikt tvÄ till tre gÄnger per dag. Trots att det knappt har gÄtt sex mÄnader sedan han började boxas, har han redan börjat spela matcher.
â Egentligen brukar det ta flera Ă„r tills man fĂ„r köra matcher, men det har gĂ„tt otroligt bra för mig. Ibland trĂ€nar jag med proffs eller amatör- och elitboxare. Jag tror det Ă€r min envishet med trĂ€ningen och min vilja som fĂ„r mig att lyckas.
Varför tror du att du hittade dig sjÀlv i just boxningen?
â Jag vet inte, jag kĂ€nner att det har varit ett sĂ€tt att skipa fred med min barndom, med att bli mobbad och utfryst.
Mohamed har ocksÄ sökt till Polishögskolan.
â Jag tror att jag skulle passa som polis, jag kĂ€nner att jag har den psykiska och fysiska styrkan som krĂ€vs.
Men den stora drömmen Àr att en vacker dag kunna bli proffs i boxning.
â Det Ă€r det jag vill mest av allt och jag kommer att kĂ€mpa för det.
FörÀldrarna bor fortfarande kvar i Flen och Mohamed Al-Ashiri Àr ofta och hÀlsar pÄ.
â De Ă€r glada för att jag har hittat min grej och följer min dröm.
Nu vill han inspirera andra barn och ungdomar som mÄr dÄligt, att tro pÄ ljusare tider.
â Jag vill uppmana dem till att hitta en motivation och inspiration och vĂ„ga tro pĂ„ sig sjĂ€lva, det kommer att bli bra!