Robin Hood, "Monty Pythons galna värld", "Ivanhoe" och "Da Vinci-koden" är alla storslagna myter och fiktiva verk som banat väg i mitt medvetande för tv-serien "Knightfall", vars första säsong just nu visas på HBO Nordic. Den handlar om tempelriddaren Landry (Tom Cullen) under Tempelriddarordens sista tid.
Det hela utspelar sig i Paris. Där regerar kung Philip (på ytan god) och hans drottning Joanna (som älskar Landry). Kungens rådgivare Guillaume är en ärkeskurk, och den mäktige påven är minst lika listig och intrigant.
Där hamnar den grubblande riddaren Landry över en natt mitt i maktens öga när tempelordens ledare mördas och lämnar ansvaret till Landry.
Sökandet efter den heliga graalen, moraliska och religiösa tvivel, edssvurna bröder, hämnd, brutna kyskhetslöften, maktkamper, intriger, storslagna fajter, vilda ritter och förbjuden kärlek är några av ingredienserna i denna serie som ännu inte riktigt gripit tag om mig. Kanske har "Knightfall", så här långt, helt enkelt bjudit på lite för mycket av det goda - så att det nästan blir en parodi.
Möjligen är det ovan nämnda Monty Python-film från 1974 som för evigt gjort det omöjligt att ta ringbrynjeklädda män som jagar den heliga graalen på allvar.
[youtube id="zIV4poUZAQo"]
Men när jag tänker efter var det rätt svårt att ta "Game of Thrones" på allvar de första avsnitten - nu kan jag knappast vänta tills den sista säsongen ska visas . Så jag ger "Knightfall" en chans till. Om det inte blir bättre har jag i alla fall fått glädjen av att skratta vid tanken på en av barndomens allra knäppaste filmer.