Invandrarna kommer för att profitera. Långt ifrån alla flyr. Många hade faktiskt valet att stanna hemma.
Berättelser från dem som redan lämnat har dock nått dem, och fått dem att drömma. Om det där gröna gräset. Om möjligheterna. Om ett land där staten till och med hjälper dem på traven.
De behåller sina namn i det nya landet. Och sina sedvänjor, och sitt språk. De är stolta. De är många också. En bra bit över en miljon, som väller in i det nya landet. Bara en femtedel återvänder senare. Resten stannar. Ofta på samma ställen som sina landsmän.
150 år senare tycker vi det är charmigt att det finns städer i USA som heter Stockholm, och att invandrarnas ättlingar dansar runt midsommarstänger.
Samtidigt spottar vi på dem som söker en framtid här i Sverige.
Vi konsekventa svenskar.