Vi barn fick till exempel inte sitta med armbågarna på matbordet när vi åt lunch eller middag. På den högst relevanta frågan om varför det inte gick för sig var svaret visserligen bestämt, men inte särskilt klargörande: ”Därför att så gör man inte.”
Normerna för vad som räknas som hyfs, stil och etikett förändras som tur är med åren. Vissa saker faller bort, andra blir kvar. Till det som jag vurmar för i det senare fallet hör den i mina ögon givna skyldigheten att ta på sig kläder när man går ut bland folk. Det låter kanske självklart för de flesta av oss men se er omkring i dessa dagar när solen skiner och temperaturen nosar på 25-gradersstrecket. Det är någonting hos vissa män – och det handlar bara om män som inte begriper det här – som får de att tro att vi andra vill se deras blekfeta, alternativt grisrosa, svettiga, inte sällan uppblåsta och håriga magar. Det är väl en sak att springa omkring halvnaken om man bor i en håla på landet men inte i stan. Inte så länge du inte håller dig på en badplats!
Häromdagen var jag och handlade i en av Eskilstunas större matbutiker. Tre yngre män kom in med bar överkropp och ställde sig vid salladsbuffén och slafsade med plockskedarna. Hade det varit i USA, eller i vilket annat halv- eller helciviliserat land som helst, hade de åkt ut direkt. Det är inte mycket vi behöver lära av USA men en sak skulle jag vilja importera direkt. I alla affärer och i alla restauranger möts man där av en stor och tydlig skylt med texten: ”No shoes, no shirt, no service.” Tänk vad fantastiskt om svenska butiker kunde anamma detta. Sen tycker jag gott man kan ändra i de lokala ordningsföreskrifterna och införa förbud mot nakna överkroppar inom detaljplanelagt område. Givetvis förenat med dryga och kännbara böter.