"Lars, här fick du ju ett uppslag till en sidan 3-krönika, du som gillar att skriva om oväntade möten med djur".
Orden kom från kollegan, tillika fotografen, Joakim Serrander i samband med ett besök på Fogdölandet nyligen.
Jag satt där i passagerarsätet med hjärtat någonstans uppe i halsgropen.
Vi hade varit vid soldattorpet Husby och gjort ett reportage om skolbarn och hembygdsförening.
Vägarna på landsbygden är inte lika bra och breda som de i stan, av naturliga skäl.
Dessutom hade den snö och is som hunnit smälta inne i Strängnäs dröjt sig kvar på sträckan mellan Kungsberg och Fogdö kyrka.
Med andra ord förelåg en viss risk för halka.
Det här hände en dag då alla vi på redaktionen i Strängnäs hade ett pressat program.
På väg tillbaka från Husby dök en älg plötslig upp från ingenstans i dikesrenen.
Minns inte vem av oss som skrek till först, Serrander eller undertecknad.
Älgen upplevde jag som gigantisk.
Som tur var hade hon, jag antar att det var en ko, den goda smaken att springa in i skogen i stället för att korsa grusvägen mitt framför redaktionsbilen.
Med tanke på vägytans beskaffenhet den här novemberdagen är jag mycket tacksam över älgens kloka val.
Om djuret gjort tvärtom kanske den här krönikan aldrig hade blivit skriven.
Tack för uppslaget, Serrander!