"Heeej! Hur är det?"
"Heeej! Jo det är bra! Eller alltså jag är djäkligt trött, men annars är det braaa!"
"Ja, jag vet, jag är också jättetrött. Men annars är det braaa!"
Jag vet inte hur många sådana här konversationer jag har varit involverad i på senare tid. Alla, inklusive jag själv, verkar vara så trötta. Vi klagar över att vi knappt tar oss ur sängen på morgnarna, att vi är helt slut, inte orkar något och bara vill ligga på soffan.
Det är ju inte klokt, särskilt inte med tanke på att de flesta av oss har en lång semester bakom oss när värmen gjorde att vi inte orkade göra något annat än att vila.
Är vi trötta på riktigt eller är det något vi bara säger? Något vi koketterar med för att visa omvärlden att vi kämpar så hårt med allting? Är det så att våra förväntningar på hur mycket vi ska orka är orealistiska, och det vi uppfattar som trötthet bara är sund och normal självbevarelsedrift? Eller är det rentav så att vi intalar oss att vi är trötta bara för att man ska vara trött och att det nästan är pinsamt att påstå att man är pigg? Kan man rentav tala om en trötthetsnorm?
Hur som helst är trötthet, vid sidan om klimatångest och stress, en av vår tids stora plågor.
Häromdagen fladdrade ett meme - ni vet ett sådant där humoristiskt citat, bild eller kortvideo som man ska känna igen sig i - förbi i mitt Facebookflöde. Det var postat av en vän som är heltidsjobbande småbarnsmamma och förmodligen ännu närmare trötthetsnormen än jag. Det kommer från "Per Tänkvärt" och lyder "Att vara vuxen är ganska lätt, du känner dig bara trött hela tiden och berättar för folk hur trött du är och de berättar för dig hur trötta de är".
Jag brukar aldrig bry mig särskilt mycket om memes, men det här tog skruv.
När jag tänker på hur mitt och andras ständiga prat om trötthet är ett sövande och tråkigt gift om vi sprider omkring och som en seg sirap för våra medmänniskor att trampa runt i, ryser jag av skam och olust.
Och alla som i stället predikar för andra hur trötthet, stress och utmattning ska bekämpas genom att ladda batterier, skippa energitjuvar och hitta lusten, bjuder bara på en annan sida av samma slitna mynt.
Jag vill på inga sätt förringa genuin trötthet som beror på fysiska sjukdomar, bristtillstånd, depressioner, skiftarbete eller sömnstörning, inte heller det trötthetsträsk man kan trampa i när barnen är små och vägrar sova på nätterna, utan vill bara komma åt det eviga slentrianpratet om trötthet.
Jag undrar vad som skulle hända om vi i stället började prata om hur pigga vi är. Ja, ja, jag vet att det låter olidligt präktigt och beskäftigt - men som experiment?