Helenas små, små figurer är rörliga, poetiska och humoristiska. En drottning, en dansande docka – på höga socklar av hoplimmade ljusa krukor.
Krukorna har hon inhandlat och fogat ihop.
– Jag ville få in det fragila, det ömtåliga, säger hon. Det jag gör handlar om drömmar, människans drömmar som stöter mot verklighetens begränsningar. Existensens villkor, med andra ord.
– Jag har referenser till barndom och leksaker. Där, i den perioden av livet, finns så mycket drömmar, så många möjligheter. Ville inte alla bli prinsessor?
Läs hela artikeln i lördagens papperstidning.