Jag skulle vilja slå ett slag för Netflix som poesi. Den där strömmande betaltjänsten för mer eller mindre storslagna filmproduktioner fungerar alldeles utmärkt som en liten läsupplevelse.
För till varje film och tv-serie finns en kort textsnutt som beskriver innehållet. När man läser dessa kan man låta fantasin vandra iväg. Ta den här till exempel:
"En mamma reser med sin autistiske son till Patagonien, i hopp om att en viltvårdare och en flock vilda späckhuggare ska kunna hjälpa sonen att hitta sina känslor."
Eller den här:
"En änka som sköter om en flock vildhästar försöker försvara det rehabiliteringsprogram för fängelsefångar som hon driver på sin ranch från en aktivist med en egen agenda."
Känner ni? Tankarna bara vandrar iväg. Starka kvinnor, vilda djur, känslor... Ens eget liv bleknar i jämförelse.
Vill man få en dos storpolitik finns det lagom lång läsning för det också:
"USA:s öde vilar i en lägre tjänstemans händer efter att stora delar av regeringen dödats under en attack mot Washington."
Eller varför inte lite eh... ja...
"Djävulen har tröttnat på att vara chef i helvetet och drar till Los Angeles, där han öppnar nattklubb och slår sig ihop med en mordutredare."
Eller...
"Sex genetiskt modifierade föräldralösa barn som kan flyga rymmer från sin fångenskap och ger sig ut på ett farligt uppdrag för att rädda en av sina egna."
Nu kanske ni tror att det inte finns någon jordnära läsning? Så fel ni har! Även vardagspoesi finns det gott om för den lässugne.
"Han är en stel advokat och hon en fri ande. De är nygifta och försöker anpassa sig till varandra och livet i en liten lägenhet i Greenwich Village."