En konstens helgedom eller en arbetsplats bestående av golv väggar och tak? Den stora utställningshallen för tillfälliga utställningar, som kort och gott kallas "3:an" av personalen i Eskilstuna konstmuseum, är förstås både ock. Särskilt den här dagen då rummet fortfarande domineras av Carolina Falkholts anslående graffitimålning som närmast kan beskrivas som 48 kvadratmeter kvinnligt könsorgan.
I sju dagar vistades konstnären i ett plasttält i utställningshallen tillsammans med sina sprejburkar och syntar och en skylift. Därinne skapade hon musik och en naturalistisk väggmålning med stark feministisk laddning, som fått utställningsbesökare att reflektera kring det kvinnliga könsorganet och kvinnokroppen, tabubeläggning, dubbelmoral och sexualisering.
Men nu ska alltihop målas över och väggen bli vit och slät igen. Dessutom ska en ny, tillfällig vägg byggas diagonalt igenom salen. Den ska också målas vit, innan Carl Johan De Geers stora, retrospektiva utställning "Ledtrådar" görs redo att möta publiken den 13 maj.
Magnus Fliesberg är utställningstekniker i Eskilstuna konstmuseum. Han är den som ansvarar för att konstverken som visas i museet levereras, förvaras, packas upp, hängs, plockas ner, packas ihop och skickas tillbaka. Detta i dialog med konstnärerna och utan att verken skadas eller kommer bort. Logistiken är komplicerad och att den fungerar är en av förutsättningarna för museets utställningsverksamhet.
När vi besöker museet är Fliesberg i färd med att emballera en av Carolina Falkholts högblanka målningar. Den sveps in Tyvek (en sorts duk av polyetylenfibrer) och bubbelplats och får kantskydd av skumplast.
‒Vi har ansvaret för verken fram till det att transportbolaget kommer och hämtar dem. Steg ett är därför att få bort Carolina Falkholts tavlor innan det blir en massa damm i luften, säger han.
I bland kan det vara fråga om stora, otympliga och sköra verk, och/eller ikoniska dyrgripar som ska hanteras.
‒ Då kan man få andas djupt och ta en kopp kaffe innan man tar i tu med det. Oftast är det kul, om man är nervös är det ju för att det är något viktigt, säger han.
När Falkholts målningar är nerplockade väntar en ny erfarenhet med en inhyrd väggslipmaskin och en skylift innan det blir dags att rolla väggen. Om Falkholts röda nyanser blöder igenom kan det bli många strykningar.
‒"Hur många gånger kan man rolla en vägg utan att rummet blir mindre?" brukar jag tänka, säger Magnus Fliesberg.
Som besökare i konstmuseet brukar man uppleva den stora utställningshallen som ett rum där stillhet, rymd och rena ytor ger utrymme år konsten att ta plats i våra sinnen.
Så är det inte den här dagen. Tvärtom. Det är rörigt och bullrigt. I "3:an" arbetar också Hasse Andersson och Leif Karlsson med världsliga saker som att kapa upp reglar med en byggsåg och sedan skruva fast dem med långa grova skruvar i det vackra golvet av furuplank.
Om man tänker på att skruvar och reglar är en del av Carl Johan De Geers kommande utställning känns det inte så galet. Och golvet kan man slipa om. Då kanske rummet blir större igen?