Faktoriholmarna dignar av arkiverat material i museerna som alla berättar Eskilstunas historia. Trots det ger historieskrivningen en väldigt ensidig bild av vårt förflutna.
‒Det mesta är inriktat på stora män och industriell historia, säger Elin Eriksson, antikvarie vid Eskilstuna stadsmuseum.
I ett stort forsningsprojekt som ska utmynna i en bok vill museet nu berätta en annan historia. Boken ska vara färdig till jul och gör inga anspråk på att vara heltäckande eller kronologiskt upplagd. I stället gör man nedslag i historien, och olika forskare har engagerats för att vid sidan av museets egen personal bidra med olika kapitel. Arbetet sker i samarbete med Södertörns högskola och är delfinansierat av Lagersbergsstiftelsen och Stina Sundströms fond.
Innehållet ska vara vetenskapligt belagt, men tillgängligt och lättläst, säger Elin Eriksson
‒Vi befinner oss mitt i arbetet, berättar hon.
Ett kapitel i boken ska ta upp Eskilstunas hbtq-historia, och det är etnologen Carin Andersson som ansvarar för det.
‒Men det finns inget källmaterial, den berättelsen finns inte i våra samlingar, säger hon.
Det man möjligen skulle kunna rota fram är finns i brottsregister - gamla domar mot homosexuella om "osedlighet" eller "otukt mot naturen", som det hette - eller i journaler i landstingets arkiv från tiden då homosexualitet var sjukdomsklassat. Myndigheters juridiska och medikaliserade dokumentation är dock inte vad Carin Andersson är ute efter.
‒Så därför vill vi hitta människor som kan berätta. Det kan vara egna berättelser eller anknytande.
Carin Andersson vill bland annat veta om det har funnits särskilda mötesplatser, arbetsplatser som var mer tillåtande eller hade en hårdare attityd mot hbtq-personer.
Det kan också vara berättelser om personliga upplevelser av milstolpar i hbtq-historien ur Eskilstunaperspektiv. Som 1944 då homosexuella handlingar helt avkriminaliserades, eller 1979 då sjukdomsklassificeringen av homosexuella hävdes, år 1995, då lagen om registrerat partnerskap trädde i kraft, rätten till samkönad adoption år 2003 och rätten att ingå samkönat äktenskap som kom 2009.
‒Eller upplevelsen av den första prideparaden i Eskilstuna, säger Elin Eriksson.
Men Carin Andersson vill inte låsa sig vid tidpunkter eller händelser, utan är öppen för inspel och tips. Hon samarbetar också med gruppen Etown Grrrl Gang som bollplank och referensgrupp.
Den som vill får vara anonym i allt som syns utåt. Och även om materialet inte används i det här projektet kan det dokumenteras och bli en del av samlingarna och på så sätt användas i framtida forskning.
Elin Eriksson understryker hur viktigt det är.
‒Det är hemskt att vissa saker är som om det aldrig har funnits. Stadsmuseet är ju vårt kollektiva minne.