Ă r 1898 började en dyster och ödesdiger tid i grĂ€nstrakterna mellan Ăstergötland och Södermanland. Det var nĂ€mligen dĂ„ som nunnefjĂ€rilen med sina larver drabbade kolmĂ„rdsskogarna pĂ„ bred front. I en skrivelse frĂ„n den dĂ„varande Ă€garen av Stafsjö och VirĂ„ Bruk, G.F.A. Enhörning kan man lĂ€sa att den första juli 1898 hade Ă€nnu inga synliga spĂ„r kunnat tydas av skadeinsekterna.
Tre veckor senare eller nÀrmare bestÀmt den 20 juli hade angreppen pÄ skogen blivit sÄ allvarliga att experthjÀlp tillkallades. Under den korta tid av endast tre veckor hade insekterna angripit nÀra 600 tunnland skog bara pÄ VirÄ Bruks marker.
En entomolog vid namn Sven Lampa tillkallades för att undersöka förödelsen. VÀrst drabbades granskogen men Àven tall och i vissa fall Àven björkskogen. Sven Lampa kunde snart konstatera att larverna som gick hÄrt Ät skogen tillhörde fjÀrilsarten nunnan (Lymantria monacha L). I Sverige förekommer tvÄ arter av barrskogsnunnan och lövskogs eller trÀdgÄrdsnunnan.
Förödelsen var ett faktum sÄ snabba ÄtgÀrder mÄste till för att rÀdda sÄ mycket som möjligt av den ÄterstÄende skogen. Luften svÀrmades av fullbildade hanfjÀrilar medan de vinglösa honorna kröp i stora skockar uppför trÀdstammarna. PÄ marken under trÀden lÄg stora högar av exkrementer och krÀlande larver. MÄnga mÀnniskor kom till de drabbade omrÄdena för att beskÄda förödelsen. VetenskapsmÀn frÄn olika hÄll följde utvecklingen och prov som gjordes pÄ entomologiska anstalten visade att av 140 stycken av de ditförda pupporna nÄdde 112 fjÀrilsstadiet. I medeltal rÀknade man med att honorna lade 220 stycken Àgg per individ.
VÀrst drabbades VirÄ Bruks skogar men Àven Stafsjö, Danbyholm och à lberga fick allvarliga kÀnningar av nunnan.
PÄ vÄren 1899 började man annonsera efter folk som var villiga att delta i nunnans bekÀmpande. I Norrköpings Tidningar kunde man lÀsa följande:
I tjenst Ästundas för ÄtgÀrd, om de ofördröjligen infinna sig.
Lönen utgick med 2,50 per dag och man. FrÀmst bestod arbetet av skogsavverkning men Àven av skyddsÄtgÀrder för den Ànnu ej drabbade skogen.
Den 12 mars 1899 fanns 8 förmÀn 160 arbetare vilket redan den 19 mars hade utökats till 12 förmÀn och 320 arbetare. Den 26 mars var styrkan uppe i 14 förmÀn och 400 man i fÀrd med bekÀmpandet. Trots alla insatser syntes inte förödelsen minska utan mer hjÀlp mÄste tillkallas. Redan den 24 mars medgav kungl. Majt i nÄder att fler mÀn skulle insÀttas i bekÀmpandet frÄn ingenjörstrupperna i Stockholm och Karlsborg.
Riksdagen hade dÄ ocksÄ beslutat om att kungl. DomÀnstyrelsen skulle fÄ 175 000 kr för bekÀmpandet av skadeinsekterna. Den 9 april fanns i bekÀmpningsarbetet inte mindre Àn 18 förmÀn samt 900 arbetare och militÀrer involverade i skadebekÀmpandet.
Under Ären 1898 fram till 1901 uppgick det helÀtna skogsomrÄdet pÄ VirÄ och Stafsjö Bruks marker till 1664 hektar. Den sammanlagda skogsarealen som blivit förstörd under perioden med Danbyholm och à lberga Bruk inrÀknat var 3063 hektar. Man rÀknar med att nunnans hÀrjningar kostade en miljon kr med dÄtidens valutakurs.
Eftersom den drabbade skogen snabbt mÄste tillvaratagas och inget större behov av avsÀttningen förelÄg varken vid Stafsjö eller VirÄ sÄ mÄste andra ÄtgÀrder vidtas. AlltsÄ mÄste timret transporteras till Sandviken nere vid BrÄviken. Vid den hÀr tiden var vÀgförhÄllandena inte de bÀsta sÄ det alternativet kunde uteslutas. Dels för att det skulle bli alltför dyrt och tidskrÀvande.
DÀrför beslöt konsul Enhörning begÀra tillstÄnd att fÄ uppföra en liten smalspÄrig jÀrnvÀg med en spÄrvidd pÄ 600 mm. BegÀran beviljades den 25 januari 1901 och jÀrnvÀgsbygget kunde pÄbörjas mellan VirÄ och Sandviken vid BrÄviken, en strÀcka pÄ 17 km.
Detta var rĂ€ddningen för att man skulle kunna ta till vara sĂ„ mycket som möjligt av angripna skogen. Stafsjö JĂ€rnvĂ€g fick pĂ„ grund av fjĂ€rilen smeknamnet Nunnebanan. Ăven om bekĂ€mpandet hade haft viss betydelse för utrotningen av nunnan sĂ„ blev det Ă€ndĂ„ den infektionssjukdom, kallad toppsjukan som blev fjĂ€rilens fall. Den s.k. toppsjukan angrep larver i alla stadier vilket orsakade i att deras krafter uttömdes. Larverna slutade Ă€ta och föll till marken. De ödesdigra Ă„ren mellan 1898 och 1902 var sĂ„ till Ă€nda i och med nunnefjĂ€rilens fall. 2018 Ă€r det alltsĂ„ 120 Ă„r sedan denna hĂ€ndelse utspelade sig i KolmĂ„rdsskogarna.
Bengt Klasson