Det hände sig som så att min lätt vimsige far köpte fel när pepparkvarnen skulle fyllas på härförleden. I stället för svartpeppar råkade han ladda kvarnen med kryddpepparkorn.
Allt smakade… mycket märkligt, men väldigt spännande och jättegott – fast väldigt otippat.
Det dröjde ett bra tag innan jag kom på vad som hade hänt. Men vi är inte ensamma om att ha tagit miste. När den gode Chistofer Columbus gjorde ett nedslag på Jamaica på jakt efter Indien stötte han på ett kryddpepparträd, och eftersom kryddbären var så pass lika varandra trodde han till en början att det rörde sig om ett indiskt pepparträd. Men i själva verket är kryddpepparträdet en helt annan växt.
När engelsmännen tog över Jamaica från spanjorerna började man handla med just kryddpeppar och döpte den tillallspice(allkrydda), eftersom man tyckte att doften och smaken påminde om så många andra kryddor, såsom muskot, nejlika och kanel. Ett namn som den behållit på många andra språk, till exempel danskansallehandeochtout-épicepå franska. På vissa håll kallas den till och med fortfarande för jamaicansk peppar.
Vi svenskar har alltid haft ett gott öga till just kryddpeppar. Vi använder den mer än gärna i inläggningar och traditionella rätter som kroppkakor och lutfisk. Och vad vore väl en äkta skånsk kalops utan kryddpeppar, så säg? För att inte tala om julköttbullarna…
Jag tycker att det är på tiden att vi hyllar den här tystlåtna gamla hyllvärmaren för lång och trogen tjänst. Vi måste ju nödvändigtvis inte göra det genom att ta till svensk husmanskost. Varför inte låta allkryddan föra med sig dofter och smaker från dess karibiska vagga? Eller förföriska aromer från Marocko, alternativt en osedvanligt piffig mjuk kaka som bevisar att kryddpeppar har ett helt gäng strängar på sin kulinariska lyra.
Öppna din kryddpepparburk och andas in doften ordentligt. Som att resa med Christofer Columbus själv. Låt kryddpepparn hissa gomseglen.