– Programmet jag gått kallas " Inter-Architecture", och det kan låta som inredningsarkitektur, men är snarare en konstnärlig utbildning med inriktning mot rumslig design, säger Julia Vrager som i dagarna flyttat ur sin lägenhet i Amsterdam för att resa hem till Sverige och göra bruk av det hon lärt sig under åren i Holland.
Efter sig lämnar hon åtta utställningsmontrar utmed Sint Nicolaasstraat i centrala Amsterdam.
– Där har jag gjort en A3-tapet i åtta olika varianter som sitter uppe till och med den 7 oktober.
Tapeten är en del av hennes sista projekt på akademin förutom examensutställningen som hölls i början av juli.
– Vi har lärt oss mycket om offentliga miljöer och också om det som händer mellan husen - hur miljö och socialt liv samspelar och kan integreras. Ett exempel är när ett stort vattenbolag höll kongress och vår uppgift var att bygga upp en miljö och skapa en atmosfär som påverkar människors relation till de ökade vattennivåerna. Det handlar inte om att göra miljön så snygg som möjligt - utan istället ska den vara kommunikativ med fokus på att nå människor genom formen, säger Julia Vrager och berättar arr hon tillsammans med några andra elever också arbetat med att inreda en del av ett center för Alzheimerdrabbade.
Det var just intresset för form som ledde in Julia Vrager på designerbanan.
– Jag har alltid sett former, ändå var det inte förrän jag gick ut gymnasiet jag kände att jag måste kolla vad allt mitt hobbypysslande egentligen stod för. Skulle det fortsätta vara en hobby, eller var det något jag måste göra något mera av?
Hon sökte till Grimslövs folkhögskola och gick en ettårig kurs i konsthantverk och design, arbetade med textiltryck, trä och metall. Därefter byggde hon på med en grundläggande utbildning i design på Ölands folkhögskola.
Efter de två åren var Julia Vrager klar över att hon ville satsa fullt ut på konst och design.
– Om jag kunnat hade jag valt något annat. Det hade varit skönt att vara i en tryggare bransch. Men det går inte, för det finns inget annat för mig. Och det fina är att man hela tiden måste tänka själv.
Hon kollade på olika designutbildningar och funderade på Beckmans designskola i Stockholm. Men så fick hon höras talas om Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam och den internationella utbildningen i konst och design med engelska som utbildningsspråk.
– Min klass bestod sista året av ungefär hälften holländare och hälften internationella studenter.
Julia Vrager tyckte om studierna som till stor del byggde på samtal och diskussioner.
– Jag tror att min utbildning varit mycket friare än om jag hade gått i Sverige. Stor vikt lades vid att varje student skulle utforska sitt eget konstnärskap. Kontakten med lärarna var tät och undervisningen anpassades i hög grad efter elevernas önskemål. Professorerna arbetade mitt i studentgruppen, det kändes som om man blev nära vänner. Men det är klart, ytterst var det ändå de som hade makten, för det var de som satte våra betyg.
Förra sommaren gjorde hon praktik på en reklambyrå i Stockholm och jobbade då bland annat med skyltning åt NK.
– Det var lärorikt och jag kan absolut tänka mig att arbeta med sådana projekt även om min utbildning varit väldigt okommersiellt inriktad.
Julia Vrager har trivts mycket bra i Holland och förutom alla de vänner hon skaffat sig under sina fyra år kommer hon att sakna att cykla genom Amsterdam.
– Det är en fantastisk stad som jag hoppas fortsätta att ha en relation till. Men nu när examen är avklarad står jag vid ett vägskäl och har bestämt mig att flytta tillbaka till Sverige och försöka ta mig fram som designer. Får jag inget jobb inom mitt område på en gång, så får jag se till att försörja mig med något annat och samtidigt söka konstnärliga uppdrag vid sidan av.