Jag står vid en av kyldiskarna i livsmedelsbutiken och överlägger med mig själv. Mitt i bland alla ekologiska och naturliga produkter som ligger i min matkorg landar till slut tre flaskor med proteindryck. Jag vågar inte ta på mig läsglasögonen och titta på innehållsförteckningen som är lång och finstilt. Jag vet att jag själv inte skulle vilja dricka det "chokladsmakande" som finns i flaskorna. Drycken är ämnad för min son som sedan en tid tillbaka regelbundet går på gym.
Gymmandet är något jag vill uppmuntra, varför jag med jämna mellanrum expedierar sonens stående beställning på proteindrycker och puddingar som kan fungera som mellanmål mellan läxor och träning. I alla fall så länge jag inte uppfattar att tränandet eller ätandet riskerar att gå överstyr på något sätt.
När jag hör hur unga män och pojkar pratar och resonerar om träning och kost blir jag alltmer fundersam. Killarna har rigorösa system för hur olika muskelgrupper ska tränas och vilas och olika tillskott ska intas för att de snabbast möjligt ska kunna bygga sig hunk-kroppar med tydligt definierade magrutor.
Och det räcker inte med mat och träning. Sedan flera år "måste" även killar hålla koll på sin kroppsbehåring för att inte vara "ofräscha".
I fiktion, reklam och underhållning ser jag hur manskroppen blir mer objektifierad.
Häromveckan blev jag faktiskt ganska illa berörd när jag såg det första avsnittet i säsong 4 av den hajpade och hyllade norska ungdomsserien "Skam". Serieskaparna, som bland annat tar upp viktiga ämnen som jämställdhet mellan könen, hbtq-frågor, psykisk ohälsa, ätstörningar, sexövergrepp, ryktesspridning i sociala medier och frånvarande föräldrar på ett sätt som är underhållande och inbjuder till reflektion och samtal, tycktes plötsligt ha tappat kompassen när det gäller killars kroppshets.
I inledningsscenen ser man hur säsongens huvudperson Sana sitter på bussen. Genom fönstret ser hon med lysten blick hur några killar jämför magrutor ute på gatan. Lite senare i avsnittet går Sana och hennes tjejkompisar in på ett gym där hennes brorsa med vänner tränar. Kameran är lika närgången mot killkropparna som i den första scenen. Det är uppenbart att tjejerna gillar vad de ser och att det är meningen att vi tittare ska uppleva samma sak.
Senare samma dag ser jag en reklamfilm i TV4 där en fullt påklädd tjej som gör reklam för sneakers går ut i en trädgård där en ung, vältränad kille kommer upp ur en pool. Kameran panorerar långsamt över hans kropp på ett sätt som gör mig förbannad. Det skulle ju kunna vara så att reklammakarna försöker vara roliga, att de vill göra en parodi på gamla tiders reklamfilmer när det ansågs helt okej att göra omotiverade panoreringar över smala men kurviga kvinnokroppar i blöta bikinis i syfte att sälja allt från läsk till tändstift.
Det fungerar i så fall inte, och är inte kul.
I stället för att göra något åt samhällets fixering och objektifiering av kvinnokroppen har vi låtit detta gissel sprida sig så att det nu även omfattar manskroppen.