Men eftersom jag strängt taget vuxit ifrån det där med julklappar så kan jag väl få skruva lite grand på riktlinjerna för önskandet och önska mig allt det jag vill ha i de där fantastiskt rymliga mellandagsklappsäckarna i stället.
Jag vill ha mer sans och förnuft i politiken och räknar iskallt med att chansen ökar högst avsevärt just nästa år. Men passa på då att visa att det finns en vilja att komma överens i de viktiga frågorna, låt bli att gräva ned er i bildliga skyttegravar, eller välj åtminstone striderna med lite större omsorg.
Om det vore på så sätt att du, min kära folkvalda, vill ha min feedback så tycker jag att för mycket energi och utandningsluft fortfarande går åt i helt onödiga spörsmål. Bjäbba om småsaker är inte okej när vi har viktiga saker att ta itu med, och sluta med det här defensiva duckandet undan ansvaret med orden: Vi vill nog se att hela Europa tar sitt ansvar för flyktingströmmen och så länge Ungern säger nincs och Polen säger nie så behöver inte vi heller bete oss det minsta värdigt.
Kan polisen få en chans att landa i den nya organisationen någon gång, kanske, så vi på allvar kan börja avväpna folk som absolut inte ska ha tillgång till vapen. Och kanske till och med lite översyn i trafiken så vi snart slipper de värsta hetsporrarna i fordon som går alldeles för fort.
Kan lärarna få lite arbetsro och känna att de har full uppbackning under ett helt år och inte nödvändigtvis måste tackla en budget i obalans hela tiden.
I det globala perspektivet önskar jag att jag fick höra Alfred Tennysons berömda dikt deklameras med full expressiv kraft på alla de platser där det borde vara hög tid att ringa in tusen åren av fred, och att all kraft sätts in på att införa Lex Mandelas filosofi om försoning och tolerans.
Jag vill ha mer vilja, mindre håglöshet, när det gäller att lösa alla de stora humanitära spörsmålen. Jag skulle dessutom vilja se att någon ytterst lämpad människa går in och axlar Hans Roslings fallna mantel, gärna med en position som betyder reell makt.
Jag vill ovanpå allt ha en total enighet för att lösa alla de verkligt stora miljömässiga problemen.
Förneka gärna alla gudars existens, det stör mig inte alls, men förneka inte att vi den så kallade tänkande människan skapat bekymmer som i värsta fall kan ta kål på både på oss, och alla andra som försöker samexistera efter bästa förmåga här på klotet.
Medan jag ändå får önska mig en massa så skulle jag också se att allt färre människor drabbas av påfluget folk som inte mäktar med att ta in ett tydligt budskap som: Nej, tack snälla du för att du frågar innan du går över till handgripligt oönskat kladdande, men det blir likt förbannat nej. Och du får vara hur packad du vill, det står dig fritt att vara, men det är ingen ursäkt. Kan man samtidigt be att få slippa se, och höra, utbildade jurister famla fullt så blint efter argument att de inte värre drabbas av självcensur än att de kan yttra en mening i stil med: En kvinnas nej skulle rent teoretiskt sett kunna tolkas på flera sätt.
Skärpning.
Av mig själv önskar jag att jag i lite högre grad ska kunna besinna mig när det gäller att gräma mig över sportresultat som inte riktigt vill gå i samma riktning som jag såg som allra mest önskvärt. I ärlighetens namn är Tre Kronor titelförsvarare då det drar ihop sig till hockey-VM nästa gång, så allt borde vara tillfylles på alla sätt, men jag kan inte låta bli att önska mig att alla i AFC mangrant gör precis tvärtom i tipset hur det nu går i näst högsta divisionen. Tippa att ni blir sist nästa år och bli tvärtom i motsats till det inte särskilt ödmjuka tipset inför premiären på allsvenska debuten i våras… Och släpp lös all den där inneboende spelglädjen, Eskilstuna United, i stället för att släppa i väg alla spelare som kan göra skillnad.
Nytt guld till juniorkronorna i det pågående J-VM och nytt guld till Tre Kronor i både OS och VM, det vore en sådan fröjd. Och klipp guldet även Damkronorna, miraklens tid kan inte vara förbi.
Jag borde kanske vara anspråkslösare, jag vet, men jag kan inte låta bli att önska mig.
Rent kulturellt skulle jag fortfarande vilja se och höra att de delarna av Pink Floyd som fortfarande är vid liv slog sig ihop igen, och så skulle jag vilja se och höra både John Hiatt, John Mayer och Robbie Fulks hittade på något som når offentlighetens ljus. Från svenskt håll är det kanske för tidigt att hoppas på ett nytt stordåd från Lasse Winnerbäck, men törs man hoppas att Fröken Elvis kanske tar ett nytt offentligt steg. Och så tycker jag förstås att Ruben Östlund både kan nomineras till och få den där Oscar-statyetten som han egentligen borde ha fått redan för "De ofrivilliga".
… och så vill jag ha ett sådant där magiskt jullov, som de där kvällarna som strax före Lucia då snötäcket bäddade in hela omgivningen och lyste upp trots det kompakta mörkret som härskar under den här årstiden. Perfekt temperatur var det också med bara en handfull minusgrader.
Och skulle jag nu bara få en halvfull säck med uppfyllda önskningar så hoppas jag att det ändå kan bli ett innehåll som jag kan hälsa med ord som:
”Tänk att jag fick vara med så pass länge att jag fick uppleva det här, det är banne mig fantastiskt”.
Det är väl ingen orimlig begäran.