Om inte, så vänj er iallafall vid rockröj som börjar trekvart före Gokväll och är avklarat innan Rapports 19.30-sändning. För så ser Pensionärernas Riksorganisations nya, tämligen geniala, koncept ut för att locka till sig nya medlemmar som kan hjälpas åt med att kräva högre pensioner, bättre åldringsvård och försiktigare förskrivning av mediciner. I vår PRO-turnerar Pugh till tolv städer tillsammans med pensionärernas medlemsansvariga - som river av ett kort budskap till den sittande församlingen innan Pugh tar fram elguran och går loss med ett gäng gamla godingar.
För visst har han rätt när han slår fast att det är "rockgenerationen som sitter här", de som var med från början och växte upp när rocken fick sitt verkliga genombrott i Sverige. Lite grånande, men med väldigt mycket spring i benen kvar när det kommer till rejäl rock, sånt som Pugh fortfarande är en fena på.
Själv fyller han snart 71, och låter precis likadant som när han som när han för 49 (!) år sedan, som 22-åring, tog hem sin första Grammis för LP:n "Ja dä ä dä". Från vilken kvällens extranummer "Små lätta moln" för övrigt är hämtad.
Tillsammans med Gotlandspolarna Hasse Tholin och Mikael Lyander varvar han ett par nyskrivna låtar med gamla hitdängor som "Här kommer natten" och "Hog farm" - och lyckas även dra i gång publiken:
"Ni behöver inte stå upp på stolarna och dansa, men ni kanske kan vissla?"
Och då tutar nästan hela Lokomotivet - om inte fullsatt så snudd på - i gång och ackompanjerar PRO i "Vandrar i ett regn".
Känslan är att ingen hade haft något emot att kliva upp på stolen heller om inte en stämning av städad eftermiddagsunderhållning vilat över tillställningen. Men gränsen är hårfin, några hetsiga rockrökare till, lite färre tända lysrör i taket - och det kunde ha slutat med både crowd-surfing och vajande ljus från 350 mobiltelefoner innan klockan ens slagit sju på kvällen.
Vilka fler rockband har riksorganisationen gömda i rockärmen?