Vid ett tillfälle när hans advokat Lars Jähresten förklarade att han inte orkade längre, spände mamman ögonen i honom och sa:
‒Se på mig! Jag tycker att du ska säga förlåt!
Pojkvännen vände sig genast till sin tolk och de hade huvudena tätt ihop för att inga ord skulle missas precis som de haft under hela den tid han vistats i rättssalen. Ett tyst mummel hördes innan han med ögonen fylla av tårar tittade upp och såg direkt på mamman medan tolken översatte:
‒Jag ber om förlåtelse för den skada jag har orsakat.
Men mamman var obeveklig och släppte inte taget om honom:
‒Jag tycker att du ska säga hela sanningen. Du ska inte förtiga nåt. Då ska jag förlåta dig. Om du berättar allt i morgon!
Pojkvännen hade svårigheter också när 42-åringens syster vittnade.
När det brast för henne, brast det också för honom och hans advokat fick ännu en gång vädja om en paus och att hans klient skulle få byta rum.
42-åringens syster föll samman i kraftig gråt när hon skulle berätta om familjen, systern och sin pappa. Hon beskrev när de fick dödsbudet en tidig morgon i augusti. Hon förstod inte att det verkligen var en polis som pockade på hennes uppmärksamhet och ville in i hennes hem. När polisen till slut blev insläppt förklarade han att det hade hänt något allvarligt med hennes föräldrar och att de legat i sina sängar.
‒Din far finns inte mer
‒ Men mamma?
‒ Hon ligger på IVA.
‒Lever hon?
‒Ja. Men det är allvarligt.
‒Jag måste åka dit.
‒Då svarade han "det går inte för hon är anhållen för mord!"
Systern berättade om att hon hamnat i en oerhörd chock, en slags "sorggråt", en oerhört kraftig reaktion, som hon läst om och förstått sig på först långt efteråt.
Hennes nästa fråga till polisen:
‒Var det knivar?
Svaret:
‒Ja, det var knivar.
‒Då visste jag att det var min syster som låg bakom, sa hon.
När åklagaren undrade varför hon tänkte så förklarade systern att hon hade dragit den slutsatsen eftersom de flyktingpojkar som systern hade haft sex med, hade blivit misshandlade med knivar tidigare under sommaren.
Torsdagen blev överhuvudtaget en mycket känsloladdad dag i Västmanlands tingsrätt. Både systern och den svårt skadade mamman berättade om familjen, uppväxten, förhållandet mellan de olika familjemedlemmarna, ekonomin, 42-åringen, om mordnatten och hur de tvingats flytta utomlands eftersom polisen inte kunde garantera deras säkerhet hemma i Sverige.
Mamman var mycket skarp mot den mordmisstänkta dotterns advokat Amanda Hikes när hon ville ha svar på samma frågor som mamman redan svarat på eller när hon ville ha dem förklarade på ett annat sätt.
‒Vad har du att säga om styrkan på attacken?, frågade Amanda Hikes.
‒Det förstår du väl själv att det är stor styrka när man slår ut tanden på en människa? Det gör man inte hur lätt som helst, sa mamman vars käkben också bröts på två ställen och som också fått en fraktur i ögonbotten vid knivattacken.
Därefter förklarade hon för Amanda Hikes att hon blev irriterad på alla petitesser hon ville ha svar på.
‒Jag är en stark kvinna som över huvud taget minns något. Jag hade fullt upp med att leva, utbrast mamman.
Hon berättade att det hade tagit nästan fyra timmar att sy ihop henne på sjukhuset. Det gick åt 68 stygn.
‒Men jag skötte mig rätt bra eftersom jag blev frisläppt som misstänkt mörderska, sa hon.
En kort tid efter mordet var nämligen mamman själv misstänkt för mordet, innan utredarna i stället riktade blickarna mot dottern och hennes pojkvän.
När det gällde 42-åringen, var mamman och systern eniga om att något har gått väldig snett i hennes liv.
‒Hon var en vanlig syster. Vi har haft roligt tillsammans. Hon stöttade mig och jag tog hela betet. Jag var lurad in i det sista. Hon var skör och stark om vartannat. Hon är kall och beräknande och hon har psykopatiska drag, Hon har använt pojkvännen som sitt redskap. Att han skulle ha gjort det här själv är helt befängt, sa systern bland annat.
‒Jag tror inte hon har några känslor. Nu är det ledsamt här, då gråter jag. Nu är det glatt, då skrattar jag. När samtalet spelades upp härinne med hennes unge son då grät många härinne i rättssalen. Hon rörde inte en min, sa mamman
Rättegången fortsätter på fredagen.