Elsa Hatz Grandin, uppvuxen i Julita och pÄ Ericsberg, har alltid varit intresserad av fiske, berÀttar hon.
â Jag bodde i Mexiko i tvĂ„ Ă„r, och dĂ€r jobbade jag lite som fiskare. Min pappa och jag hade intresset för fiske gemensamt. NĂ€r han dog för nĂ„gra Ă„r sedan började jag fundera pĂ„ att utbilda mig inom sjöfart. En bortgĂ„ng fĂ„r en att tĂ€nka till lite, sĂ€ger hon.
Förutom intresset för sjön uppskattar hon ocksĂ„ systemet att man jobbar en tid â nĂ„gra veckor â och Ă€r ledig lika lĂ€nge.
â Jag jobbade först pĂ„ mindre bĂ„tar. NĂ€r Citybanan byggdes körde jag en bogserbĂ„t i ett Ă„r. PĂ„ Citybanan var jag enda kvinnan bland 400 mĂ€n, och 17 olika nationaliteter. Sen började jag pĂ„ sjökaptensprogrammet i Kalmar. Jag tĂ€nkte att om jag ska jobba i den hĂ€r branschen behöver jag ha den högsta utbildningen. Jag ville ha den i ryggen för att kunna kĂ€nna mig trygg och respekterad.
â Det hjĂ€lpte inte, konstaterar hon.
I augusti 2017 var hon fÀrdig med sin fyra Är lÄnga utbildning till sjökapten, och hade fÄtt jobb pÄ en isbrytare. Man fÄr jobba sig upp till att bli kapten, och ofta fÄr man börja som matros, förklarar hon.
â Jag hade kĂ€mpat för att fĂ„ jobb pĂ„ en isbrytare. Det finns inte sĂ„ gott om jobb, vilket gjorde att jag var vĂ€ldigt glad att fĂ„ jobba pĂ„ en svenskflaggad statlig isbrytare.
Isbrytaren lÄg i hamn i LuleÄ, och en kvÀll i början av hennes anstÀllning blev hon och överstyrman, som var hennes chef, bjudna över till ett annat fartyg. Det som började som en trevlig kvÀll Àndrade karaktÀr nÀr chefen blev berusad och började bete sig aggressivt.
NĂ€r Elsa kom ut efter ett toalettbesök sa hennes chef: "Har du torkat fittan nu?" Han fortsatte och ryckte tag i hennes hand och sa: "Ăr du blöt? Har du torkat fittan med handen?"
Hon blev helt stÀlld. Det övriga sÀllskapet reagerade pÄ hans beteende och nÄgon föreslog att Elsa skulle smita dÀrifrÄn. PÄ vÀgen tillbaka till isbrytaren blev Elsa upphunnen av mannen som stÀllde frÄgor av sexuell karaktÀr och krÀvde att hon skulle följa med till hans hytt för att "lÀmna pissprov". Om hon inte gjorde det skulle hon inte ha nÄgot jobb kvar.
Hon nÄdde sin hytt, men sov inte en blund den natten.
â Ett fartyg Ă€r bĂ„de ens arbetsplats och ens hem. Det gör att man blir sĂ€rskilt utsatt.
Efter hÀndelsen fortsatte hon jobba. Hon tog upp det som hÀnt med överordnade. Det resulterade efter nÄgra veckor i att hon kallades till ett möte med befÀlhavaren och överstyrman dÀr hon förmÄddes att skriva pÄ en tystnadsförbindelse. BefÀlhavaren skrev ett mejl till Sjöfartsverket om mötet, och bad mottagarna radera mejlet nÀr de lÀst det.
Sjöfartsverkets hantering av hÀndelsen Àr det som fÄtt Elsa Hatz Grandin att lÀmna yrkeslivet som hon drömt om och utbildat sig för.
â Svin finns och kommer alltid att finnas. Det kan man inte skydda sig emot. Det anmĂ€rkningsvĂ€rda Ă€r att man tystar ner ett sexuellt ofredande och raderar mejl om detta, i en statlig myndighet. Det Ă€r det som gör att jag inte kan se hur jag ska kunna utvecklas inom sjöfarten, sĂ€ger hon.
PÄ frÄgan vad hon tror gör att nÄgon vÄgar bete sig som hennes chef gjorde, sÀger Elsa:
â Det fĂ„r inte konsekvenser. Det har blivit normaliserat.
Den hĂ€r gĂ„ngen fick det konsekvenser. NĂ€r Elsa slutat sitt jobb pĂ„ isbrytaren gjorde hon en polisanmĂ€lan. För tvĂ„ veckor sedan avkunnade LuleĂ„ tingsrĂ€tt sin dom. RĂ€tten konstaterar att Elsa Hatz Grandin utsatts foÌr upprepade krĂ€nkningar av sin sexuella integritet av en överordnad person, delvis framför andra personer. Mannen döms för sexuellt ofredande till 54 000 kronor i böter och ska betala 10 000 kronor i skadestĂ„nd till Elsa Hatz Grandin.
â Hade inte jag anmĂ€lt sĂ„ hade inget hĂ€nt. Det Ă€r första gĂ„ngen i svensk sjöfart som ett sexofredande fĂ„r rĂ€ttslig prövning. Jag vill uppmana kvinnor att faktiskt anmĂ€la, sĂ€ger hon.
Det har gÄtt ett och ett halvt Är sedan hÀndelsen.
â Det har varit jĂ€ttejobbiga ett och ett halvt Ă„r. Men det har ocksĂ„ stĂ€rkt mig. Jag har fĂ„tt reaktioner. En kvinna som lĂ€mnade sjöfarten för 25 Ă„r sedan hörde av sig, och hennes tack till mig har gjort det hĂ€r vĂ€rt det. Jag tĂ€nker pĂ„ de kvinnor som inte har fĂ„tt upprĂ€ttelse, som har slutat av sĂ„dana hĂ€r anledningar.
Vad kÀnde du nÀr domen avkunnades?
â Ett berg som lossade frĂ„n mina axlar! Otrolig lĂ€ttnad. Och jag kĂ€nde ocksĂ„ lite hopp, det finns faktiskt rĂ€ttvisa.
Hon har Àven kÀnt en förÀndrad instÀllning till sin person inom branschen:
â Innan domen kom har jag setts som en brĂ„kstake. Det har hĂ€nt nĂ„got med andras syn pĂ„ mig. Jag har fĂ„tt erbjudanden om jobb. Jag har fĂ„tt upprĂ€ttelse frĂ„n branschen. Den kom nĂ€r domen kom.
Det finns Ätskilligt att ta itu med nÀr det gÀller arbetsmiljö konstaterar Elsa Hatz Grandin.
â Jag skulle kunna tĂ€nka mig att jobba med de hĂ€r frĂ„gorna inom sjöfarten, fackligt, sĂ€ger hon.
Det senaste halvÄret har hon dock utbildat sig till yogalÀrare, och vill starta en egen verksamhet.
â Det Ă€r pĂ„ sjön jag har fastnat för yogan. I min hytt, pĂ„ min yogamatta. Yogan har stĂ€rkt mig bĂ„de fysiskt och psykiskt. Den har varit mitt största stöd.
Elsa bor i Stockholm, men siktar pÄ att flytta.
â Jag och min pojkvĂ€n skulle gĂ€rna vilja hitta ett hus pĂ„ landet. Jag skulle gĂ€rna ha Katrineholm som nĂ€rmsta stad, jag tycker vĂ€ldigt mycket om Katrineholm.