Uppgörelser i kriminella kretsar kallas ofta gängrelaterade. Det är en enkel och lättillgänglig förklaringsmodell. Men Jens Pedersen, som leder polisens underrättelsearbete i Sörmland, vill hellre beskriva de kriminellas relationer till varandra som väv där trådar plötsligt kan byta plats och riktning.
– Eskilstuna är inte som Stockholm. Det finns inget Årbygäng eller Lagersbergsgäng, utan löst sammansatta nätverk. De består av personer som har vuxit upp i samma områden och umgås i samma kretsar. Där finns även yngre som ser upp till de äldre, lite som när man gick i sjuan och såg upp till niorna. Men de här lojaliteterna kan förändras över en natt, berättar Jens Pedersen.
Utan att gå in på den senaste tidens skjutningar specifikt menar Jens Pedersen att konflikter som uppstår mellan olika individer i Eskilstunas kriminella kretsar inte sällan är personliga. De handlar om pengar snarare än revir och tillhörighet.
– Ofta kan det vara skulder i narkotikamiljöer, berättar han.
Konflikterna är till sin natur inte nya. Människor med en mer eller mindre kriminell livsstil har alltid hamnat i konflikter med varandra, men den stora skillnaden mot förr är enligt Jens Pedersen att användandet av grovt våld har blivit vanligare. Där det förr utdelades knytnävsslag dras det i dag fram skjutvapen.
– Det finns mycket vapen i omlopp, och i de här grupperingarna där sådant här sker har man tillgång till vapen, berättar Jens Pedersen.
Den enda mer homogena gruppering Jens Pedersen menar finns i Eskilstuna är mc-gänget Hells Angels. De vållar dock inte polisen några större bekymmer, säger han.
– Vi har kontroll på dem, men ser inte så mycket av dem. I bland annat Norrköping har det varit en del konflikter på mc-sidan, men det har vi inte sett här.
Även de löst sammansatta nätverken tycker han att polisen har en bra bild av.
– Det beror ju i och för sig på vad man menar med koll. Vi följer dem inte dagligdags, men de är under lupp, säger han.
Vilka metoder polisen använder sig av för att kartlägga olika individer i de kriminella miljöerna vill Jens Pedersen av förklarliga skäl inte avslöja, men han sticker inte under stol med att öppna observationer är en både enkel och viktig del.
– Det gäller att samla in den öppna information som finns. Facebook är ett bra exempel. Ibland går vi också ut och säger till patrullerna att vi vill ha information om vissa individer, berättar han.
Någon stående "target list", lista över personer att hålla koll på, finns inte enligt Jens Pedersen. Men ingripandepoliserna i yttre tjänst rapporterar regelbundet in iakttagelser som de gör under sina skift och bedömer som intressanta. Det kan handla om för polisen kända personer som plötsligt syns på platser där de vanligen inte brukar vara.
– Då får vi en blänkare, ett underrättelseuppslag, om det, säger Jens Pedersen.
När ett brott väl inträffar kan polisens kännedom om olika individer och deras umgänge vara viktig och peka ut en riktning. Jens Pedersen menar dock att det är farligt att för tidigt låsa fast sig vid ett spår.
– Vi tittar alltid brett. Men i vissa fall där vi har kunskap vet vi förstås vartåt vi ska rikta glasögonen, säger han.
Ett stort problem för polisens utredare är den tystnadskultur som finns i de kriminella kretsarna. I fall där både offer och gärningsmän rör sig i kriminella miljöer kan det finnas flera skäl att inte prata med polisen. Det kan handla om rädsla för repressalier, eller att man vill skydda någon.
– Men ofta är det för att man är inblandad. Att man har gjort sig skyldig till kriminella handlingar själv, säger Jens Pedersen.