I lördags tog schäferhanen Imre, 8, en misstänkt rånare vid isstadion i Eskilstuna. Mannen försökte fly i stället för att låta sig gripas, och då fick Imre jobba. Bara 40 sekunder efter att Adrians patrull kom till platsen hade Imre sprungit ikapp den misstänkte rånaren och stoppat honom.
Ingripandet vid isstadion var långt ifrån det första för Imre.
‒Jag för bok för att kunna hålla reda på allting, och totalt har vi gjort mellan 120 och 130 frihetsberövanden tack vare honom, berättar Adrian Wallin.
När vi tränar använder vi skyddsutrustning som han biter i, annars biter han där han kommer åt.
Imre är tränad för flera olika typer av uppdrag. Det primära är att hitta människor som av någon anledning försvunnit. Det kan handla om vilsegångna, eller brottslingar som lämnat en brottsplats till fots. Han kan även hitta knark och föremål som människor har kastat ifrån sig.
Det Imre gjorde vid isstadion var ett fasttagande. Det innebär att han springer ikapp en synlig flyende person och stoppar flykten genom att bita personen.
‒När vi tränar använder vi skyddsutrustning som han biter i, annars biter han där han kommer åt. Det kan bli mycket skador, berättar Adrian Wallin.
Oftast handlar det om klämskador, enligt Adrian. Trycket när en fullvuxen schäfer biter ihop är mycket kraftigt. Men ju mer motstånd den misstänkte gör, desto värre skador av tänderna kan det bli.
Vid varje fasttagande gör Adrian en bedömning om det är försvarbart att eventuellt skada den misstänkte, på samma vis som en polis bedömer all annan våldsanvändning. Vid isstadion blev bedömningen att det var motiverat att skicka Imre. Den flyende mannen misstänktes för ett allvarligt brott och uppgavs vara beväpnad. Det gällde att få fast honom.
Han älskar att jobba, men han är en bra familjehund också. Han är lugn och har bra nerver.
Adrian har haft Imre sedan schäferhanen var 3,5 år. I januari 2014 gjorde de sitt första arbetspass ihop, och sedan dess har de kamperat tillsammans.
‒Han älskar att jobba, men han är en bra familjehund också. Han är lugn och har bra nerver.
Och Imre vet skillnaden på jobb och ledighet, berättar Adrian. När man åker polisbil och husse har uniform och allvar i rösten - då är det jobb.
‒Han märker det på en. På adrenalinet.
Att Adrian Wallin skulle bli hundförare var ingen självklarhet. Han berättar att han tidigare inte har varit någon hundmänniska, utan att det var först sedan han blivit polis som intresset uppstod. Och han har inte ångrat sig.
‒Som hundförare får man vara med där det händer. Man får uppleva jakten, säger han.
Jag vet att han klarar sig bra och är duktig på det han gör.
Att jobba ihop med en familjemedlem och kompis, och medvetet skicka honom rakt in i faror, är dock förenat med vissa känslor, medger Adrian. Det händer att brottslingar försöker skada Imre.
‒Det tänker man ibland på efteråt. Vad som skulle kunna ha hänt. Men jag vet att han klarar sig bra och är duktig på det han gör. Man får försöka att inte tänka för mycket på det.